En kväll att minnas..
Det har alltså blivit en hel del monterande och grejande hemma idag.
Eftersom jag inte är speciellt händig med hammaren och skruvdragaren har jag pluggat istället och det är ju också pluspoäng till mig från mig :)
Då garderoberna är monterade började mitt jobb att plocka in i dom för ett par timmar sen då Fredde åkte och jobbade.
Jag kom över en gammal låda som jag inte sett på år och dar, och där låg flera år av mitt liv som jag knappt kommer ihåg längre. Mestadels tonårstiden.
Min första kärlek stirrade RAKT i ögonen på mig och hjärtat hoppade till lite. Gamla vänner som man inte har en aning om vad dom gör idag dyker upp på bilder med lyckliga leenden, och jag skriver om människor jag inte ens minns alls.
Bilder, urklipp, dagböcker, ja allt finns kvar!!
Jag har inte rört mig ur dagbädden på två timmar utan bara tittat på bilder och läst gamla dagböcker. Hur kan man glömma??
Jag var flitig dagboksskrivare när jag var yngre men nu på senare år går det långt emellan gångerna. Det är så synd, för vad mycket saker man glömmer, känslor, händelser, speciella dagar och tillfällen som är såå kul och känslosamt att kunna se tillbaka på och minnas.
Här sitter jag då i min dagbädd och läser om mitt liv för 8 år sedan. Vad sjukt det känns. Det känns inte som mitt liv och det känns inte som jag som skriver. Massa minnen poppar upp och jag känner ett enda stort virrvarr i hela kroppen.
Det känns ungefär som att hjärtat, tarmarna, hjärnan och hela altet ska hoppa ut!
Men det är ganska häftigt också. Och jag är glad att jag skrivit så mycket och sparat så mycket bilder, lappar och brev som jag har. Det är jag verkligen tacksam för idag!
Gammal gammal bild på mig och Mamma
Varning! långt inlägg om känslor...
Hoppas ni haft en bra helg.
Min har varit fantastisk. Jag vet inte var jag ska börja ens.
Därför ska jag fundera lite, och återkomma till det imorgon med en massa bilder och sånt som jag vet att ni älskar :)
Ni vet när man får en sån där uppenbarelse, när poletten plötsligt trillar ner. Så kändes det för mig idag när Jag, Älskling, Emma, Niklas, Chister och hundarna låg i soffan och såg på The Hills resumén av säsong 2.
Jag kände att orden Lauren sa, det var liksom mina ord. Exakt mina känslor.
Och det kändes skönt att vet att jag inte är ensam om att ha dom där tankarna.
Hon berättar hur hon under året märkt vilka som verkligen är hennes riktiga vänner, och vilka som egentligen bara är "backstabbers" som baktalar en när man inte är nära.
Jag kan ärligt säga att jag såklart är besviken på någon vänskap som avslutats under året, men i det stora hela är det för det bästa och man behöver inte backstabber-vänner när man har så många andra fina relationer.
Vänner, Syskon, Familj, Släkt, Hundar, Klasskamrater mfl..
Vad jag vill komma fram till är att jag är så tacksam för dom fina människor som låter mig ta del av deras liv, och att de vill vara en del av mitt.
Jag uppskattar de som jag pratar med dagligen och som stöttar mig genom allt i vardagen, men också dom som stannar på stan och ger en värmande kram och frågar hur man mår, eller dom som sitter många mil bort och läser min blogg varje dag och messar/ringer ibland för att ni bryr er och undrar hur vi har det.
Tack alla ni godingar som förgyller mitt liv.. Kände bara att jag ville säga det!
Min mamma..
Några ord..
Alla vill vi uppleva den där känslan av inspiration, och en nystart, när ett nytt år tar sin början.
Jag fann min inspiration hos Moster, som sa såhär:
Nu finns bara en väg att gå, och det är framåt!
Låt inte dystra prognoser om konjunkturer hit och dit slå klorna i dig.
Sätt istället huvudet över vattenytan och simma fortare, kanske med lurar i öronen så du slipper höra surmularna gnälla.
Passa på att satsa på det du drömt om, och gör det med ett leende.
Lätt att säga, ja faktiskt! Just DU väljer ju hur du vill ha det, vilken väg du ska gå, och du väljer även om du ska le eller inte.
Är du just nu i en djup grop eller svacka, ta det lugnt! Förr eller senare kommer det en utförsbacke, det gör det alltid!
Gott nytt år till er alla från mig ♥
Vänskap så stark
Vi fick en varsin thémugg med text som värmde ända in i själen..
Fredrik fick en grön med texten "till en vän som du kan lita på"
Jag fick en rosa med den finaste text jag hört..
"Du är min strålande stjärna
Du inspirerar mig till vad som är rätt
Du är en konstant vän genom mitt liv
Jag kan inte önska mig mer"
Starka som få ♥
2008 har prövat mig..
2008 har varit ett omtumlande år. På många sätt och vis.
Egentligen skulle jag gift mig, men istället gifte sig alla andra.
Par vi trodde var menade för varandra separerade, finanskrisen drabbade nog alla familjer på ett eller annat sätt, min syster och några av mina bästa vänner har varit nere och behövt min styrka, jag fick magkatarr i all stress och tidsbrist under hösten, och vi fick jordens vattenskada mitt i den jobbiga renoveringen, plus alla skit-tentor som pågått löpande och sugit musten ur mig totalt.
En del människor som jag tycker om har kommit, och en del har gått, men det hör väl till.
Alla är inte meant-to-be.
Det har såklart hänt roliga och bra saker också, och inte för att gnälla, men 2008 har verkligen prövat oss.
Jag funderar ibland över hur man orkar.
För när man verkligen känner att man knappt orkar stå, visst är det skönt att ha någon som tar emot ifall man skulle falla..?
Jag och Fredde har också haft ett tufft år. Särskilt bakslaget i sensomras. Men som allt annat tar vi oss igenom det, och nu ser jag verkligen fram emot 2009.
Det kommer bli ett fantastiskt år! Jag bara vet det.
Nu hoppas jag på en hejdundrans nyårskyss som sprider glädje och kärlek för hela året :)
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Det har nog hänt..
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Verkligen inte! Typiskt.. att det ska vara så svårt...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Yes, och flera går i väntans tider as we speak..
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, inte nära.
5.Vilka länder besökte du?
Sverige, och Thailand
6. Är det något du saknar från år 2008 som du vill ha år 2009?
Lugn och ro. Inget bråk och tjafs, inga grinigheter om allt och ingenting. Jag är så less på det!
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Mycket kul har hänt under året. Men jag får nog lov att säga 5 juli, min goda vän Beckys bröllop. Jag hade såå kul!
8. Vad var din största framgång 2008?
Jag började studera!
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick magkatarr i under hösten..
11. Bästa köpet?
En massa saker.. hihi..
9. Största misstaget?
Lita på några människor jag inte borde litat på, gett allt när jag inte borde gjort det.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hemmet och vår thailandsresa
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Absolut! Bla har det ju kryllat av bröllop hela sommaren. Jättekul!
Sen var det underbart mysigt när jag och Moster var på Lars Winnerbäck i Ransäter i Juli.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Kent - Utan dina andetag och Chris Brown - Forever, Lars Winnerbäck - Du hade tid. jag kommer alltid alltid minnas..
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mer glad!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Inget. Jag har gjort allt!
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit så jävla godtrogen och naiv!
18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen
19. Blev du kär i år?
Jag har varit kär i 4,5 år nu..
20. Favoritprogram på TV?
The Hills
21. Bästa boken du läste i år?
Jenna Jamesson (den enda jag läst förutom studentlitteratur)
22. Största musikaliska upptäckten?
Oj, ingen aning..
25. Något du önskade dig men inte fick?
Jag tror jag har allt jag vill ha och behöver..
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Umgicks med familjen, min fästman och mina vänner.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja det finns det. Men gjort är gjort.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Det har varit ett tufft år, många ups and downs. Vår resa till Thailand och sommaren hemma i Karlstad var dock helt fantastisk och det väger upp allt det jobbiga :)
29. Vad fick dig att må bra?
Alla jag älskar
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Nate i Gossip girl
31. De bästa nya människorna du träffade?
Det var några stycken. Genuina och ärliga. Jag hoppas lära känna dom bättre..
32. Vem saknade du?
Tyvärr samma person som förra året..
Mer funderingar kring veckotraditioner..
Jag har funderat mer på det här med veckortraditioner.
Det är ganska bra att man har det tycker jag.
Det är ju så viktigt att man inte glömmer bort sina nära och kära när det är mycket annat som tar tid och energi.
Oavsett hur mycket man har på jobbet eller skolan så bör man faktiskt ta sig tid att umgås.
På fredagarna är vi ofta bjudna på middag hos Mamma och Mogge.
En kväll i veckan brukar jag och Fredrik laga extra god middag och mysa lite mer än vanligt, medans jag och Louise har veckotradition med lunch och shopping.
Men man borde ha fler veckotraditioner.
Söndagsfika med vännerna kanske.
Baka något gott och bjuda hem. Det kanske jag skulle införa bland mina veckotraditioner..?
Middag ute, eller en drink med kompisarna nån gång ibland, komma bort hemifrån en stund.
Eller varför inte en mobil och datorfri kväll med kärleken en gång i veckan.
Tända lite ljus, ta ett glas vin eller en kopp thé och bara sitta och prata och mysa i soffan. Gud vilka bra idéer.
Nu ska jag bara anamma dom också :)
Släng pengarna i sjön bara..
Men ärligt talat.
Karlstad kommun kommer på att dom ska smälla upp en massa 40 skyltar runtom i stan (vilket naturligtvis kostar en massa pengar)
Länsstyrelsen kommer på att det ju inte var en så smart idé och att det måste utredas. (detta kostar en massa pengar)
I väntan på fullständigt svar tar kommunen ner alla nytillverkade 40-skyltar och sätter upp nya 50-skyltar istället. (även det här kostar en massa pengar)
Jag undrar hur mycket av kommunens pengar (som dom egentligen inte har) som har slängts i sjön när detta dilemma om hurvida vi ska få köra i 40 eller 50 km/h är klart.
Dåligt!
Ärlighet varar längst
Vissa perioder umgås man mycket, andra mindre, ibland kanske man inte hörs av på månader, ja tillochmed år.
Betyder det då att man inte är vänner längre, eller är det bara att vänskapen är så stark att den överlever att man är ifrån varandra en längre tid?
Vad jag inte kan förstå för mitt liv är varför det blir så. Varför ses och hörs man inte?
Vad är det som gör att det är så himla jobbigt och ansträngande att ta sig tiden att höra av sig och fråga hur det är?
Det kan vara så att vissa saker har hänt, man kanske känner sig sårad av någon anledning och inte vill tala om det, eller också är man besviken och arg över något som man behöver tid på sig att smälta.
Kanske är det mycket på jobbet, man har personliga problem hemma som man inte vill lämpa över på andra, kanske skäms man över att man inte hört av sig och låter det gå ännu längre istället.
Vad det än är som ligger bakom tror jag att det är viktigt att man är ärlig och talar om vad man tänker, tycker och känner. Ärlighet är bland det viktigaste en vänskap bör innehålla.
Om inte förtroendet och tilliten finns, vad finns då?
Det här är något jag troligen aldrig kommer förstå mig på.
Om jag bryr mig om en person, så vill jag veta hur den personen har det.
Ibland kan det gå ett par veckor utan att man hör av sig, särskilt om man har det körigt med skola, renovering, personliga problem osv.. men det är så lätt att missförstånd och tråkigheter uppstår om man inte talar om anledningen till att man varit/är så off. Och visst är det otroligt synd ifall två fina vänner ska glida ifrån varandra på grund av något som egentligen är ett missförstånd i grund och botten.
Det har dock kommit och gått och kommit tillbaka personer i mitt liv också.
Det är såklart tråkigt när man tappar kontakten, men det är alltid fantastiskt kul när man tar upp kontakten igen, och man looooooovar att man inte ska kasta bort vänskapen igen.
Ändå blir det kanske så.. kanske inte.
Förra veckan gjorde jag ett medvetet val.
En vän från förr sökte upp mig och ville lösa olösta saker.
Jag kunde inte.
Jag är alltför ofta den som är godtrogen och alltid ger personer en andra, tredje och tillochmed fjärde chans, (vilket jag många många många gånger fått sota för) men i det här fallet har jag slut på ord.
Ärligt talat minns jag inte känslan av sveket som jag kände den just då, men jag vet inom mig att det är för svårt att bearbeta och ens försöka förlåta.
Det är inget jag vill dra upp, utan jag kommer låta det sova.
Det kanske är naivt av mig, kanske borde jag försökt förlåta, men vissa saker kan man inte förklara.
Vad jag ville säga med det här var egentligen ganska många saker. Tyvärr blev det (som alltid när jag ska försöka vara känslosam) bara en enda stora röra.
Jag skyller på febern.
Jag ville iallafall bara lätta hjärtat och hjärnan lite, och det tror jag ni förstår.
Får tjejen skylla sig själv?
En tjej i min klass flyttade hit från Stockholm för några veckor sen, mestadels för att underlätta sina studier som är förlagda till Karlstad.
När man kommer utifrån som hon gör, så är det inte konstigt att man inte har en aning om hur områdena i Karlstad fungerar.
Hon fick en lägenhet på Kronoparken, vilket lät bra, eftersom det är både nära till affär, och framförallt i närheten av universitetet.
Kanon, so far!
En kväll för ett par veckor sen skulle hon gå till affären och handla, klockan var strax efter halv åtta och han skulle just kliva in genom porten när en kille sliter tag i henne och kastar sig över henne.
Han försöker först få av henne kläderna, men hon skriker och stretar emot och slår och klöser honom.
Han misshandlar henne svårt, och springer sen därifrån och lämnar henne på marken.
Hennes skador var såpass omfattande att hon fick tillbringa 3 dygn på sjukhus.
Hon har polisanmält, men det finns inga bevis mot killen eftersom hon endast kunnat ge signalement, och inte vet vem han är.
Jag tycker det är så jävla förjävligt tragiskt!!!
Ville bara säga det..
Top model? En grupp benrangel..
Jag verkar vara en av de få som inte fattat det positiva i konceptet Top model.
För mig är den en grupp benrangel, (de flesta utan hjärnor och medmänsklighet) som genom Tyra Banks eget marknadsföringsprogram försöker slå igenom som modeller.
Jag förstår faktiskt inte vad som är bra med det programmet?
Det ger en så fruktansvärt felaktig bild av den kvinnliga kroppen, dels när man ser på modellerna de valt ut, och det blir så uppenbart galet när en av jurymedlemmarna vill rösta ut en deltagare för att hon borde gå ner 5 kg.
Som jag tidigare sa, det är ju en grupp benrangel. Var ska 5 kg kunna försvinna?
Det är inte konstigt att unga tjejer får problem med sig själva och med maten när sånna ideal lyfts fram i TV.
Ni som tittar på programmet, vad är det som är så speciellt egentligen?
Kannibalism.. BLÄ!
Det var på fyran, typ kl ett på natten.
Det var en dokumentär om kannibalism.
Jag kan tycka att sånna där sjuka grejer är ganska intressant, men det här var helt jävla otroligt sjukt.
Jag är fortfarande chockad.
Risk för att bli långt, men jag måste dela med mig.. hur äckligt det än är..
I mars 2001 möte Armin Meiwes, Bernd Brandes som han fått kontakt med via internet.
Meiwes tog med Brandes till sitt hus och mördade honom och på Brandes önskan åt upp honom. Dådet skapade rubriker över hela världen och till slut dömdes Meiwes för mord. I den här dokumentären berättas historien om Meiwes, man tittar närmare på hans bakgrund och hans motiv.
Dokumentär om ett dåd som gav rubriker världen över.
Meiwes la ut en kontaktannons på någon sajt att han var homosexuell och kannibal.
Han fick snart kontakt med Brandes, som skrev att hans ultimata fantasi var att bli uppäten levande.
De stämde träff och Brandes tog tåget till Meiwes.
När de haft sex ville Brandes att Meiwes skulle skära av honom penisen. Allt filmades.
Först var kniven för slö, men till slut fick han av den.
Brandes skrek av smärta, men gillade det ändå, och tyckte det ar njutning att se blodet spruta.
Han bad Meiwes skära den i två delar och sedan tillaga den så att de två kunde äta av den.
Sagt och gjort. Meiwes gjorde det, och när han kom upp till Brandes igen började han bli ganska borta pga blodförlusten.
De åt, men Brandes var besviken över att köttet var så segt. Inte alls som han tänkt sig.
Han bad om att få ta ett bad, där han efter ett par timmar var nära att förblöda.
Då skar Meiwes halsen av honom, styckade kroppen, och åt sedan av den de närmaste 6 månaderna.
Polisen kom honom på spåren sedan en student sett hans annons på ett nätforum, och slog larm!
Vid husrannsakan fann man delar av Brandes kropp, och Meiwes greps.
Han visade dom videobanden från mordkvällen, och tyckte inte att han gjort något galet.
I rättegången fälldes han för mord, och videobeviset var ingenting som juryn klarade av att se. Det var FÖR makabert.
Alltså jag är mållös.. Vad är det för sjuk jävla värld??
Att en del människor ens tänker sånna här tankar..
Det var det i särklass sjukaste jag någonsin sett/hört..
Någon mer än jag som såg det?
Ang. Sexuella läggningar
Bra att så många kommenterat.
Som jag skrev klart och tydligt är det helt främmande för mig eftersom jag inte har någon i min närhet som är annat än hetero, (vad jag vet) så jag har aldrig ens tänkt på det.
Han kommer alltid vara samma person för mig, jag dömer ingen.
Det har jag aldrig gjort!
Någon skriver att jag inte har att göra med vem han ligger med. Supersant.
Det säger jag ingenting om heller.
Alla har rätt till ett val, och jag har aldrig någonsin sagt att jag inte stöttar honom, för det är klart att jag bryr mig om honom oavsett lägging.
Återigen, jag blev chockad, och det är inget mer med det.
Varför jag känner mig lurad tänker jag inte gå in mer ingående på. Man behöver inte vara alltför personlig i en blogg, så det tänker jag inte vara,
Ni som känner mig vet varför! Ni andra behöver inte veta.
Jo, vi har haft kontakt senaste åren, vi har inte träffats bara.
Han berättade inte för mig rent apropå ingenting.
Jag fann en artikel skriven av honom och förstod. Därför frågade jag honom, och han svarade mig.
Jag talade om att jag blev chockad, och han frågade mig vad det var som gjorde mig chockad, och vi pratade om det.
That´s it!
Så tro för tusan inte att jag dömer honom.
Jag blev paff, för jag hade verkligen ingen aning.
Så ni behöver inte hoppa på mig.
Sexuella läggningar..
Jag hade ingen aning.
En människa jag känt i nära 10 år är bisexuell.
Jag är helt förvirrad. Som sagt, jag hade ingen aning.
Känner mig lurad på något vis.
Vi har haft dålig kontakt de senaste åren, men han har ändå alltid funnits i mitt hjärta, och minnena vi har tillsammans finns alltid inom mig. Men ja, jag är riktigt chockad!
Jag har ingen som helst erfarenhet av homosexualitet, och vet ingen som är det överhuvudtaget.
Jag frågade honom varför han inte sagt något till mig under alla dom här åren.
Han svarar "du har aldrig sagt att du är hetero"
Visst, sant! Men det är en sån självklarhet för mig.
Vad är era erfarenheter kring ämnet?
Hur skulle ni reagera om ni var i min situation?
Känner mig upprörd faktiskt. Dags att krypa ner i sängen med min kära sambo, och sova på den här saken.
Kom igen och kommentera, jag vill veta vad ni tycker och om ni varit med om något liknande..
Med en "rosa pantern"i handen såklart :)
Mean Girls..
Är det avundsjuka, eller tycker de flesta tjejer om att vara elaka och prata skit om varandra?
Jag blir verkigen ledsen när jag tänker på hur det har varit för mig att växa upp.
Tjejer kan vara hemskt taskiga. Högstadiet var för mig väldigt tufft..
Jag var långt ifrån guds bästa barn. Jag har alldeles säkert sårat en hel massa tjejer genom att säga både det ena och det andra genom åren, men jag har lärt mig av det, och vet att innebörden av ordspråket "behandla andra som du själv vill bli behandlad" är otroligt stort och viktigt att tänka på.
Ta hand om varandra istället.
Och nästa gång du ser någon du vet att du sårat, eller som har sårat dig, ge inte den där sura blicken eller låtsas ignorera personen. Le och säg hej istället.
Det är jättetråkigt om man kommit på fel fot med någon, men det är aldrig för sent att förändra. Kom ihåg det!
Jag, Becky och Emma ♥ Nice girls :)
Måndag
Idag sov vi länge, och jag kan säga att min rygg är helt paj efter lördagens dans..
Gör så fruktansvärt ont, och den är liksom låst på nåt vis känns det som.
Inte bra. Ska ligga med vetekudde och "back on track" kudde ikväll så får vi hoppas att det är bättre.
Inatt vet jag inte vad jag har sysslat med. Jag har ringt till Linda kl 3 inatt, och lagt på när hon svarat. Sen har jag skickat ett sms till henne kort efter det och skrivit ett enda ord "polon"
Gissa om hon funderat vad tusan jag sysslat med?! hahaha..
Det enda jag kan säga är att jag sovit hela tiden, och inte minns någonting.. skumt det där med sömn!
Någon annan som gör konstiga saker i sömnen?
Varför Innaj-bloggen?
Vad är det egentligen som gör att ni läser innaj-bloggen?
Ni är flera hundra unika besökare om dagen, så berätta för mig vad ni gillar och inte gillar :)
Dina favoriter..
Favoritglass - GB Sandwich
Favoritgodis - Dumle och Svampar
Favoritbakverk - Kladdkakscupcakes (långt ord)
Favoritsnacks - Ostbågar (OLW´s)
Vilka är dina favoriter?
.jpg)
Mobilräkningar?
Det blev den röda som jag sagt tidigare. Med eller utan fel.
Dock hade de höjt avgiften på vårt företagsabonnemang och jag tyckte det var ganska dyrt faktiskt.
499 kr i månaden och då har man inga uppkopplingsavgifter, gratis sms, mms och gratis samtal.
Snälla alla läsare.. svara!
Vad ligger era mobilräkningar på i snitt/månad?
Djurplågeri
.jpg)
.jpg)
Malin hade skrivit ett inlägg på sin blogg som fick mig spyfärdig.
Att det finns sånna fruktansvärda människor.. Jag tror inte det är sant!
Herregud så vidrigt!
Klicka på länken till henne och läs själva.. FY FAN!!!!!
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2924089
Man borde göra detsamma mot människorna som tillåter det..
Vad tycker ni?
Sjuk läsning..
www.bloggdetektiven.se
Tycker det är sjukt att hon får hålla på som hon gör (fast det kanske hon inte får, rent lagligt sett), men jag kan ändå inte låta bli att läsa.
Det är lite Gossip-girl mystik över det hela..
Vad tycker ni?
