Kära vänner
Igårkväll satt jag och F i soffan med tända ljus, the och kvällsfika och pratade och pratade och pratade.
Jag har inte riktigt känt stödet från hans sida, samtidigt som jag vet med mig att jag inte riktigt vågat släppa in honom heller i allt som händer. Men nu gör vi ett försök att förstå varandra och ställa upp, även om det inte alltid varit så lätt.
Jag tror vi tjejer och killar tänker olika också. Tjejer har ofta större behov av att prata om jobbiga saker, medan många killa hellre sticker och tränar och tänker på annat.
Jag hoppas det blir ändring nu iallafall så jag åtminstone har stödet från honom i allt detta. För det är inga roliga saker. Och stort tack till er alla som visar att ni bryr er, på ett eller annat sätt. JÄTTEKRAM!!
Snart ska jag hämta lillskruttan på dagis, och sen ska vi möta upp Linda på stan för fika och lite shopping!
Ikväll kommer Mamma, Josefin och Mogge på middag. Jag och Lilly ska baka Emmas kycklingpaj :)


Creamklänning med broderier och volang nertill. Passar perfekt till min nya Lucky Lina sjal från Nordljus.

Underbara Lilly-armbandet som Sofie gjort till mig..
Håller med dig om att vi killar och tjejer är olika på den fronten. Jag har verkligen ett stort behov av att kunna prata med Jonas, medan han liksom bara glömmer och går vidare. Förstår att det måste kännas viktigt och skönt att få stöd av F. Styrkekramar
Va skönt att ni fick prata ut ordentligt! :) Ser fram emot middag och mys och prat ikväll, ses då! :) Puss
Sv: Vi åker gärna och träffar er någon dag :-) Hojta när ni kan!
Som du vet tycker jag om att du är så öppen om saker och ting! Min erfarenhet är ju också så att tjejer och killar tänker så olika... jag har också större behov av att prata om saker och ting i vårt förhållande, ibland tror jag att jag är riktigt jobbig att lyssna på då jag gärna pratar om allt som rör sig i huvudet ;-)
Din klänning och sjal är ljuvliga! Helt i min smak. Just volanger och det romantiska har jag helt snöat in mig på...
Kram!
Vad skönt att ni kunde sätta er ner och prata igenom allt, för det är nog som du säger att killar inte i samma mängd behöver prata om nått de tycker är jobbigt. Många styrkekramar till dig! :)
<3
Det är inte alltid det lättaste att prata med någon man vill ha föralltid heller. Jag är likadan.. Ibland är man rädd att ens förflutna ska förstöra för framtiden. Hoppas det blir bättre! Styrkekramar!
Jag blir så glad att du skriver om även det jobbiga i livet! Du känns som en annars positiv och glad människa som just nu går igenom mycket och tuffa saker... så är det för mig med just nu, och jag förstår din mentala trötthet! Fortsätt och skriv såhär ärligt Janni, jag mår jättebra av att läsa här hos dig och det gör nog många andra! KRAMAR till dig
Haha, jag har en karl hemma som är likadan. På gott och ont. Han lägger inte alls lika mycket tid och energi på onödig oro som jag gör, vilket ju är bra och något jag borde ta åt mig lite av. Men sen gillar han inte att diskutera sånt som är jobbigt när det verkligen behövs heller. Tack och lov går det att förklara att det är nödvändigt för båda våras välmående om vi pratar igenom hur det känns och om man behöver göra nåt åt läget. Det är alltid lika jobbigt innan man tar itu med det, och alltid lika skönt efteråt att känna att man har balans och förståelse för varandra igen. =)
Tycker att du verkar vara en grymt stark person som tar itu med det som känns lite kämpigt, och stort att du delar med dig av det! Livet är sällan så enkelt som folk vill påskina. Tack för att du är så fin och ärlig i din blogg. <3
Känner igen det där, har ett otroligt mycket större behov än Marcus av att prata och i vissa fall älta saker.. Han kan verkligen inte förstå det behovet, på gott och ont!
Men skönt att ni fått prata igenom en del och att du känner att du har hans stöd! ;)
Massa styrkekramar
Du är så stark tjejen! Skönt att man kan läsa och känna igen sig i din blogg. Hoppas att du vet att du har en hel drös med bloggläsare som ser upp och beundrar en kämpe som dig :) Styrkekramar
Kära Janni,
jag känner igen mig precis i allt du skrivit de senaste inläggen och vill passa på att skicka en varm virtuell kram och massa positiva tankar.
Jag känner precis så där som du beskriver, ganska ofta. Och även om man lever lyckligt gift och har i princip allt man kan önska, så undrar man ibland om man verkligen väljer rätt vägar i livet.
Var stark, och prata mer med F, även om man har olika sätt att se på och hantera saker så är jag övertygad om att han vill att du ska må så bäst som det bara går.
Och av varandras olikheter kan man lära mycket. Jag och min man bråkar en del, men när vi reder ut saker inser vi att vi tänker och tycker lika, men uttrycker det som om vi faktiskt vore från mars och venus.
Jag hoppas att du får komma ur din molniga tillvaro snart och får njuta livet till fullo.
Kramar från Jeanine
