Det var med en smula vemod som vi ikväll la vår dotter till sängs. Tänk att den lilla ängeln faktiskt börjar på dagis imorgon. Tiden går så galet fort så jag vet inte var den tar vägen ärligt talat.
Det känns som det var nyss hon landade i vår famn på bb och vi inte visste ett dugg om föräldraskap eller hur man fick en bebis att sluta gråta. Nu har hon levt tillsammans med oss i 17 månader och blivit den största och viktigaste delen av våra liv. Kärleken till sitt barn är gränslös, man kan inte förstå hur myket man älskar henne!


Imorgon börjar jag skola in henne på dagis. Eftersom hon kommer gå halvtid (dvs tre dagar i veckan) kommer vi ju ha massor med mystid ändå och det känns som en skön början att man liksom vänjer sig av med mamma-livet lite i taget, för jobbigt känns det faktiskt. Jag älskar att vara hemma och umgås med henne hela dagarna.
Och hon blir verkligen bara roligare och roligare för varje dag som går.
Bara under veckan vi var på semester kom det huuuur mycket nya ord, uttryck och gester som helst.
Tänk vad de små tar in och upptäcker allt! Det är helt faschinerande!
Just nu pratar hon heeeela tiden om Momo, Mogga, Mossste, och Tijji, och går och hämtar mobilen och vill ringa till dom hundra gånger om dagen. Det är så gulligt!

Nej, nu ska jag och mannen mysa framför veckofinalen av True Talent. Dagisryggan är packad och klar inför imorgon så jag ska försöka sova mig redo inatt. Gokväll!