Tisdag

Idag är det tisdag. Lilly sover ute i vagnen och jag behöver egentligen ta igen mig efter en natt med absolut Noll sömn, men jag har massor med skolarbete att ta tag i och en upcoming tenta i början på april och ett seminarium i tandreglering i slutet på mars som gör att jag kan glömma att ligga på latsidan.

Efter den här nattens oro, panik, rädsla, ilska och allt vad jag känt så har jag suttit i telefon nästan hela förmiddagen för att försöka lösa detta på bästa sätt. Jag har väntat på att nåt ska hända efter alla kraftansträngningar och allt tjat och arbete i höstas men tiden har bara gått och inget hänt, och nu är det nog försent, och det verkar inte gå att lösa detta på något sätt som är hållbart för mig och min livssituation.
Svensk sjukvård när den är som bäst! Man kan inte annat än hata situationen!
Jag väntar på samtal, men förväntar mig ändå inte att dom ska ringa tillbaka. Det har jag blivit lovad tidigare utan resultat, så det blir väl till att ha fortsatt ångest och må skitdåligt tills jag klappar ihop. För snart gör jag det.

Jag vill egentligen inte skriva om detta när jag vet att så många människor läser, (vissa som jag inte alls vill ska ha tillgång till mitt liv) men samtidigt så vill jag inte leva en lögn. Jag vill inte göra inlägg om ingenting för att ingen ska misstänka att det är nåt som är på tok, samtidigt som jag inte heller vill hålla mig borta från bloggen bara för att det är så personligt att jag inte kan skriva om det. 
För jag skriver ju för min egen skull, och det här är något så omfattande och stort för mig att jag inte bara kan låtsas längre, jag orkar helt enkelt inte bita ihop och skjuta det under mattan längre. Det har gått så lång tid nu och jag orkar inte mer.
Inatt brast det. I morse också. Tack M-C och E för stödet. Jag har hållt detta inom mig alldeles för länge, gått igenom ALLT ensam för jag har ingen att prata med och vända mig till, men nu orkar jag inte.

Nog om detta. Jag har massor med andra saker som måste göras, och jag kan inte klappa ihop. Inte idag iallafall..

Vill skicka dig en stor varm kram! Känner inte dig alls i "verkliga livet", men jag vet hur det är att tampas med sjukvården och hur det är att hålla upp en fasad. Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig!

Du vet att du kan ringa om du behöver prata av dig!! KRAM

Vad det än är som händer i ditt liv just nu önskar jag dig det bästa!

vi vill veta du kan ju inte skriva såå . kraaamm :)

Skickar en kram till dig!

skickar en styrke-kram till dig! och jag önskar att allt löser sig för dig.

Stor jätte varm kram! <3

Janni, jag känner inte dig alls men jag vill ändå skicka en stärkande och värmande kram! Du ger så mycket med denna blogg och du lyser upp min dag med dina inlägg. Fortsätt att vara stark och fortsätt att leva ditt liv, skriva din blogg och strunta i att vissa som du inte vill ska läsa, läser. Gör det som känns rätt för dig!
Du ska veta att vi är många som läser din blogg och som inspireras av dig och beundrar dig som person. Alla lämnar inte avtryck här i kommentarerna men vi finns här och vi gillar dig.
Jag hoppas att allt kommer att lösa sig för dig, det brukar alltid göra det men det är svårt att tänka på det när man har det tufft. Du klarar detta! Det kommer att bli bra!
Många kramar, Frida.

Vill också skicka en styrkekram. Jag tycker att det är starkt av dig att berätta. Det är många som döljer att de mår dåligt. Du är inte ensam. Kram!

Men gumman.. Du vet vart jag finns om du vill prata med nån utomstående.. :/ Hoppas allt löser sig oavsett vad det handlar om. KRAMAR

Styrkekramar till dig!!

Styrkekramar :)

Varför kommer aldrig mina kommentarer med längre? Har jag skrivit något dumt någon gång för jag verkar blockerad eller något i detta fält? :)

Styrkekramar i massor skickar jag till dej ♥

Känner inte dig personligen men vill ändå bidra med det klassiska ordspråket: Efter regn kommer alltid solsken!
Lycka till med vad än det är kämpar med.
Kram

Håller med Frida, och skickar många stora styrkekramar till dig och din familj. KRAM

Kämpa kämpa när du inte tror det går mer, kämpa lite till!! Människan är starkare än vi tror, så även du!! Det kommer bli bättre, man kan bara nå botten sen är det bara uppåt som gäller!! Hoppas u får den hjälp du behöver snart... KRAMAR!!!!

Oj! Låter inte roligt...hoppas det löser sig för dig. Vi har barn i samma ålder så jag brukar läsa din blogg. Sen gick vi i högstadiet tillsammans.

ta hand om dej och din familj.

Kram Majja

Heej vännen! Jag vill bara skicka en kram till dej, det är verkligen inge kul med panikångest eller ångest! Fy fan! Det har jag också haft i perioder i livet.. tack och lov är det stabilt för min del! Så det finns ju givetvis alltid hopp :) Det blir bra ska du se, men ta de bara riktigt lugnt nu å umgås med människor som ger dej massa energi och låter dig bara få vara just dig!

Ansträng dig inte och gör INGET du inte känner för..

sist men inte minst försök inte bli av med ångesten, acceptera den att den är hos dig just nu och att den kommer att försvinna så småning om!

Mitt fel är att jag försöker göra allt jag kan för att bli av med den vilket gör att den bara blir värre och stannar längre!

Hoppas du snart mår bättre i alla fall!! kraaamar