Bort

Dagarna går, var tar dom vägen egentligen? 
Jag älskar att vara med min dotter, och just nu med allt som händer i rasande fart runtomkring mig så är hon det som gör att jag orkar med detta tempot. Att hon är nära är min medicin, med all glädje och kärlek hon sprider.

Ibland känns det som om jag står mitt på ett stort torg. Jag ser alla människor runtomkring mig komma och passera, jag ser saker och ting hända, jag ser hur alla andra rör sig, skrattar, pratar, gråter, stressar, pratar i telefonen, och dricker morgonkaffet.. och mitt i står jag. Nästan osynlig.
Jag kan inte påverka det som händer, det bara händer.
Jag orkar inte försöka påverka något heller. Jag är trött, och tankarna bara snurrar och snurrar.
Det finns tiotusentals saker jag borde och egentligen måste ta tag i, men jag orkar inte. Motivationen saknas, lusten saknas, viljan saknas, allt saknas. Jag låter det vara så länge. Det blir som det blir.

Det är dags att komma bort ett par dagar tror jag!

Åh jag känner mig likadan ibland!! Man lixom bara "är" medan alla andra runt om lever livet fullt ut. Själv står man still och inget händer - fast tiden går åh dagarna bara försvinner...

Känner igen mej! Tiden rinner en ur fingrarna och det går bara inte att uppbåda tillräckligt med energi.. Tur att man har de små, hur slut man än är så får ett leende en att orka ända fram...

Det låter verkligen som att du behöver komma bort lite. Vill gärna ses, men det känns som att vi väntar tills det lugnat sig lite runt dig! Själv vill jag bara att dagarna ska gå fortare, vill att det ska vara den 20, på nåt vis tror jag att jag ska veta allt om hur allt blir med Svante då även om det såklart inte kommer att vara så då.. Tur att barnen och Oskar gör det hela mer uthärdligt!

idag är det tisdag! :) då ska man vara glad! ifrågasätti nte varför det är bara hälsosamt att vara det (A'

Så där kan jag också känna mig ibland. Men du skall se att det känns bättre redan i morgon. Får man sova lite brukar det bli bättre. Du behöver nog lite luftombyt också precis som du säger. Såg på ditt senaste inlägg att du gillar att rida. Kanske har du möjlighet att få komma iväg och få lite egentid snart. Styrkekram från Kikan

Kram! Man har såna där dagar ibland. Men det blir bättre, de blir det alltid.