Torsdag den 15 December

Tänk att det redan är den 15:e december. I övermorgon är det min födelsedag.. och bara 1 vecka kvar till julafton. Det här året har gått helt läskigt fort, och jag har utan att överdriva inte hängt med en sekund känns det som när jag sitter och tänker tillbaka.
För ett år sedan satt jag och kämpade med tentor, examinationer och praktik, medan jag samtidigt försökte få ihop mammalivet och livet som nybliven fru, ha ett städat och perfekt hem, ha tid för mina vänner, träffa familjerna, vara pigg och glad och bry mig om alla andra som jag alltid gjort, baka och laga mat, packa ner hela livet och flytta till vårt nya hus, åka på bröllopsresa, och nånstans däremellan hinna med att känna mig lycklig. Tankarna var inte alltid där de skulle och jag skulle snart komma in i en svacka.
Men vad visste väl jag om det, Då..?

Förra våren var som i en dimma, ungefär som mellan verklighet och dröm. Jag fattade ingenting bitvis, men kände mig ganska nöjd och att jag hade situationen under kontroll stundtals också. 

Sommaren kom och äntligen, efter tre års slit på universitetet och med en liten bebis med mig i tandläkarstolen, fick jag min efterlängtade Tandhygienistexamen. Nu kunde livet börja, i lugn och ro. Eller?
Min svacka tog sig rejält när kroppen sakta men säker började slappna av, och allt jag varit med om och faktiskt klarat av de senaste 2 åren blev så överväldigande för mig att jag klappade ihop.

En förlust har under hösten också satt mig totalt ur balans. Det är troligen en av de svåraste personerna man kan förlora, särskilt som de fortfarande är i livet och bara ett stenkast bort, egentligen. Det är inget jag önskar, men efter år efter år efter år med nya försök har jag insett att den enda man kan förändra är sig själv. Som min kloka Moster C säger: " Det är inte hur man har det, det är hur man tar det"

Detta är inget jag varit öppen om alls, utan det är bara mina närmsta som vet om hur jag har kämpat med mig själv, och det beror på stor del till att jag inte vetat riktigt själv vart jag stått, vad jag känt, och framförallt VARFÖR. Och just frågor och ifrågasättande är inget jag riktigt orkat med. Därför har jag undvikit det i mesta möjliga mån och gjort så gott jag kunnat i de sammanhang jag absolut inte kunnat undvika.

Jag blir starkare för varje dag som går, och det är verkligen något fantastiskt som händer i en när man växer och upptäcker och inser saker. Det är aha-upplevelser som jag inte kan förklara.
Men det jag vet idag är att det har varit en otroligt svår tid i mitt liv, och det är egentligen helt otroligt att jag klarat utav det ståendes på mina två ben. Många faller på vägen, och vissa faller när det är över.

Med världens bästa familj, underbara vänner och en stark jävla vilja har jag kommit långt.
Varje dag är inte längre en kamp, varje dag är härlig och det finns massor med roliga och mysiga saker att ta sig för, man måste bara tillåta sig själv att se möjligheterna.

Vilket tufft år du haft! Det viktigaste är ju att se framåt och se möjligheterna och att se alla de fina människorna som faktiskt finns i ens omgivning- även om det är så svårt (jag vet!)...men du verkar ha kommit en bra bit på vägen!
Stor kram!
BloggMamman- en Humorblogg om BloggMammor o Mammaliv

ditt sätt att skriva får mig alltid att fastna, så fint (även om handlingen i sig är bra) men jag beundrar din slutna öppenhet. du delar med dig men blottar ändå inte hela dig själv!

kämpa på och stor kram

Blir tagen av hur du skriver!!
Du är så sjukt duktig på att skriva om jobbiga saker men ändå inte vika ut dej.. Häftigt!!
Skönt att höra att du blir starkare och starkare :)

Kämpa vidare och en extra styrkekram från mej

man ska egentligen inte behöva förklara sig. din blogg din:-)

tack så jättemycket! Köpte den på H&M mama förra veckan:-)
den är så himla skön:-) fanns i rosa som min samt i vit:-)

sköt om dig! kram

Jag känner igen mig i så mycket! Tur att man har sina barn som lyser upp det mörka! Jag kan förstå att det är en härlig känsla när man tagit sig "tillbaka" ! Jag har en bit kvar men jag längtar dit!
Jag känner dig inte men är riktigt imponerad att du klarat av allt det du skrivit om här!
Lev i nuet och njut av barn, familj och vänner!

Livet är verkligen en berg och dalbana... det går upp och ner.. Och fast man inte tror det så är man starkare varje gång man kommer uppåt igen! Att inte skriva om allt är varhe människas val och det är tråkigt att folk inte förstår det, det är ju ingen som tvingar någon att läsa din blogg.. Härligt att du nu är på uppgång igen och känner dig stabilare med dit liv och din tillvaro, hoppas det håller i sig och när nästa svacka smyger sig på någongång i framtiden får du försöka att komma ihåg att du har en underbar familj och underbara vänner som står vid din sida och hjälper dig på vägen! <3 Kram Kram

Tänker på dig!
Skönt att du känner att du blir starkare och att det går åt rätt håll!

KRAM till dig Janni. Du verkar vara en underbar människa! Tråkigt att du haft det tufft, men nu kan det väl bara bli bättre väl ?:) Grattis i förskott! :)

Det är så skönt när dalarna vänder uppåt igen och man ser att man fixade sig igenom saker man inte trodde att man skulle klara i vissa stunder! :-)

Ja nog har du varit med om mkt och då som du skriver ändå inte delgett allt. Aha upplevelser och upptäcka saker om sig själv är himlans nyttigt oavsett om dem kommer ur något positivt eller negativt! Grattis i förskott och GOD JUL!!!

själv fyller jag år på söndag :)

Janni! Värmer i hjärtat att se hur du reflekterar över ditt senaste år, så skönt att se att du har en ljusare bild av ditt liv nu än i början av hösten då allt var jobbigt och komplicerat. stor kram till dig!

Tänk att det ofta kommer något gott ur svackor...=) Du skriver ju själv att du känner dig starkare.

Grattis i förskott!

PS: En laddning av din kola ligger och svalnar nu, verkar supergod!

Väldigt starkt och fint skrivet... Hoppas att det fortsätter som nu och bara blir bättre och bättre, men det tvivlar jag inte på nu när du är på så rätt väg. Sen kan det komma svackor ibland, det kan man nästan räkna med, men man klarar av allt bara man vill och har stöd. Kram

Du skriver så att jag bara måste fortsätta. Du verkar vara en helt fantastisk människa och så stark som har klarat av så himla mycket. Men man är alltid lite starkare än man tror :)
Gjorde förresten den julkola, blev riktigt god. Tack för bra recept!
Ha en trevlig helg.

..gogumman, du vet, det ordnar sig ALLTID till slut, och har det inte riktigt ordnat sig så har det ännu inte kommit till slutet!!!
Älskar dig
TPK

Vilken fin bild!

Livet är skört, men kärleken till familj och vänner finns alltid där! Håll styrkan uppe och ha en mysig Jul:)

Vad fint att du inte bara delar med dig av det lätta och roliga här i livet utan också om det svåra. För visst går det hand i hand och ibland tar det svåra övertaget för en stund. Men jag hoppas verkligen att det snart är din tur att få njuta och känna dig i balans med dig själv. Och kom ihåg att man behöver inte vara eller ha det perfekt! Det viktigaste är att man älskar och får bli älskad tillbaka! Kram