Äter galia-melon!

Usch, den här dagen blev inte som vi tänkt. Medan jag bäddade sängen iförmiddags så lekte Lilly med Texas i sängen och vips ramlade hon i golvet. Annars brukar hon vara jätteduktig och backa försiktigt ner från sängen men nu glömde hon bort sig och dunsade i parketten.
Blodet sprutade från överläppen och jag kände hur jag fick panik. Som tur var så var Fredrik också hemma och kunde hjälpa mig att torka blod och kyla med is medan jag försökte trösta och lugna ner henne.
Hon grät och grät och grät och liksom vred sig när hon satt i famnen, men ändå ville hon inte ner heller.
Lillys nya favorit är Teletubbies så jag satte på datorn med teletubbies för att avleda smärtan lite, och hon satt faktiskt och diggade till sången och vinkade till tubbarna efter en stund. Goa älsklingen!
Till slut gav sig blödandet och jag kunde försöka mig på att titta hur framtänderna klarat sig.
Det var en hel del levrat blod kring båda framtänderna, men jag kände på dom och de satt som de skulle. Det verkade som att läppen tog den värsta smällen.

Usch, jag tycker det är så hemskt när hon slår sig, och ännu värre blir det om det blöder. Jag tycker själv att det är så obehagligt men samtidigt får jag ju inte visa henne att jag blir lite skärrad och orolig.
Vi fick i henne lite korv och mos och nu har hon sovit en timme i vagnen på baksidan. Jag hoppas verkligen att hon inte har lika ont när hon vaknar. Det gör så ont i mig när jag ser att min lilla älskling har ont :(


Arg för att melonen är slut...