Det här med dop..
Dop är inget som är självklart för mig, och när Lilly föddes så kände jag direkt att jag inte ville låta döpa henne.
Dels tycker jag att man ska låta barnet få välja själv ifall de vill döpas in i den kristna tron eller inte, och dels för att jag själv inte är troende. (Jag själv är döpt i samband med konfirmation och just då var det ett val som kändes helt rätt)
Då kan man säkert tycka att jag säger emot mig själv då jag både är konfirmerad och vi gifte oss kyrkligt för bara en månad sen, men faktum är att jag inte tycker det är samma sak med barndop som med bröllop och konfirmation.
Visst är dessa kyrkliga handlingar enligt den kristna tron, men jag och Fredrik är vuxna människor som tagit beslutet att låta vigas i kyrkan trots att vi inte är troende. Jag tycker bröllop i Svenska kyrkan är vackert, det är fina och tänkvärda texter som läses upp, även om jag gärna hoppat över vissa bitar där jag tycker det blir för mycket gud-snack för min smak.
Till saken. Prästen föreslog en del psalmer inför dopet och när de gällde de flesta så handlade de VÄLDIGT mycket om just gud och inte om barn som jag hade velat. Som jag nämnt tidigare är det min man som vill låta döpa Lilly och jag är väl inte supertillfreds med den situationen, men är det viktigt för honom så kan jag absolut tänka mig att gå med på det.
Jag vet att många "nyare" präster är lite mer "fria" och inte så inskränkta på det här "gud-snacket", och de flesta präster VET att många svenskar känner och tänker som jag..
Därför blev jag väldigt förvånad när jag fick det bemötande jag fick idag när jag sa att jag gärna ville ha en psalm som handlade om barn och inte bara om gud.
Jag kände mig ifrågasatt och upplevde det som att vi lika gärna kunde strunta i dopet ifall inte vi båda var troende. Löjligt enligt min mening. Kyrkan ska väl acceptera alla människor och alla människors tro?
Jag kände samma sak för Sixten. Jag ville inte döpa, är själv inte döpt och vill att barnen ska välja, men för Oskar var det väldigt viktigt. Vi gjorde så att min svägerska (sjukhuspräst och väldigt öppen) döpte honom och att vi valde alla inslag i dopet själv. Vi döpte honom i barnens katedral och det var två kvinnor där och visade var saker fanns, gav oss dopljuset och så. Annars bestämde vi allt helt själva, och Maria (svägerskan) gick igenom sin del och hörde om vi tyckte att det var okej. Vi hade "du vet väl om att du är värdefull" och nån mer psalm som jag inte kommer ihåg nu, och så sjöng mina systrar "vem har tänt den stjärnan". Nu med Svante så ska vi ha samma psalm plus "bred dina vida vingar" och mina systrar sjunger "handens fem fingrar", och så ska Oskars systers bästa vän, som är präst, döpa honom.
Vi har inte fått några som helst känslor att det skulle vara fel av oss när vi inte är troende och jag tycker att det är väldigt dåligt att ifrågasätta på det sättet, även om det inte är uttalat. Det är ert val och ni måste ju få forma ceremonin som NI vill, för det är ERT barn.
Vi döpte Saga, men bara för att det är en trevlig tradition. Vi båda är döpta också, så var som självklart. Men det här med massa gudsnack gillar inte jag/vi heller. Men vi fick en riktigt bra präst, så det blev ett riktigt bra dop utan massa Gud:ande :)
Håller med ovanstående (Sigrid) och förstår hur du tänker fullt ut. Känner likadant när det gäller den kristna tron osv. Det finns ju "olika" kyrkor, som ser olika "seriöst" på kristendomen. Jag vet inte exakt vilka som är vad, men Frikyrkorna TROR jag är minst "seriösa" kring kristendom. Va på en sådan konfirmation och dom pratar mer om kärlek än om Gud t.ex. Det va dans, uppträdanden och mer lättsamt! Precis som JAG vill ha det! :)
Tål att kollas upp, ni kanske valt en "seriös" kyrka? :) Bamsekramar!
Vi döpte vår son Kevin i lördags, och ingen av oss är troende, men vi ville ändå ha ett kyrkligt dop. När vi träffade prästen så sa vi att vi inte ville ha en massa "gud prat", som det oftast är, vilket hon gick med på, men att det var en "dikt" som hon sa mer eller mindre måste vara med. Så det accepterade vi, annars så fick vi utforma dopet i princip så som vi ville ha det. Min syster och kusin sjön "vid din sida", sen så hade vi måne &sol som psalm (känns inte så jättegud-aktig), och tryggare kan ingen vara, eftersom det är en psalm som många kände till och kan sjunga med :)
Sen så var det tänkt att jag skulle läsa en dikt, men glömde dikten hemma...
Hoppas att det löser sig med prästen och känns mer rätt för dig/er!!
Vi döpte Arvid mest bara för att det kändes bra. Prästen vi hade var jättegullig och det hela va över på 25 min. Arvid får välja längre fram i livet om han vill går ur kyrkan eller inte. Men dopet är inget vi ångrar. Även om vi inte lyssnade så mkt på vad prästen sa ;). Men psalmerna va Den blomstertiden och Tryggare kan ingen vara.
Ni har inte tänkt på att ni kan ha en namngivningscermoni för er dotter istället för att döpa henne i kyrkan? Det går minst lika bra i det fall du inte tycker att du kan stå för dopets innebörd. Jag anser mig inte heller vara kristen men då tar jag också beslutet att inte döpa mina barn eller att gifta mig i kyrkan. I mina ögon är det verkligen skenheligt att faktiskt utnyttja något som är väldigt viktigt på många plan för väldigt många människor. Kyrkans cermonier är definitivt inte till för alla oavsett "tro", utan för dem som faktiskt kan stå för sin kristna tro. Samma gäller i alla religioner. Det är en sak att kyrkan kanske ställer upp för alla, oavsett tro, vid exempelvis hjälparbete i samband med naturkatastrofer, sopplunchem m.m. Men att utnyttja kyrkan och det cermonierna står för tycker jag är fel.
Hoppas det löser sig på bästa sätt för er! :)
Hos oss så var det jag som gärna ville döpa Viktor. Jag är troende och har varit aktiv inom Svenska Kyrkan så jag ville det helt enkelt. Peter som absolut inte är troende gick med på det eftersom det var viktigt för mig.
Prästen vi fick upplevde vi som lite flummig först men han var väldigt bra. Peter talade om att han inte var troende men prästen tog det lite med en klackspark. Vi hade mycket att säga till om, vilka psalmer vi ville ha osv.
Det är ju ert barn som döps så det är ju jätteviktigt att ni tycker att det känns bra!! Hoppas verkligen att det blir bra till slut ändå!
Det ligger mycket i det du säger! Jag tycker att dop är fint, och jag kallar mig gärna kristen även om jag inte helt tror på Gud :) Haha, det kanske lät dumt.
Jag står i alla fall för mycket som finns i bibeln och det finns många fina budskap. Jag personligen skulle inte bry mig så mycket om att det var mycket snack om Gud och så under dopet, hon kommer ju ändå att få välja sen när hon blir vuxen om hon vill vara med i Svenska kyrkan eller inte. Men det är bara vad JAG tycker. Ni ska ju göra det som känns bäst för ER. Men jag förstår nog din man lite, jag skulle bli lite ledsen om inte Erik ville döpa våra barn. Hehe. Hoppas att det löser sig!
Kram
Känner precis som dig i den frågan!
Redan under graviditeten bestämde vi oss för att döpa vårat barn så när han var runt halvåret gammal var det dags. Vi är inte ett dugg religiösa och jag tycker mest att det är jobbigt med herren och jesus snacket men att en dopcermoni är fin med rätt psalmer. Vi valde den traditionella "tryggare kan ingen vara" och en psalm som hette "lilla vän". Och vår präst förstod att vi inte var så intresserade av hennes blablabla utan mest för att göra det som en fin grej inför släkt och vänner. Det är ett roligt minne och jag har aldrig ångrat mig :)
Vi valde att inte döpa vår dotter. Detta pga att jag känner precis samma som du. Vi fick en hel del mothugg av vissa släktingar, som dessutom inte själva är kristna. Vi hade istället ett namnkalas där vi själva hade en liten namngivelsecermoni och sjöng lite sånger som vi verkligen tyckte betydde nått för oss. Nu såhär i efterhand är alla släktingar nöjda och tyckte det var en jätte fin stund och framför allt en underbar dag. Vill vår dotter i framtiden gå med i svenska kyrkan och döpa sig så får hon naturligtvis göra det. Men då har hon ju valt det helt själv. Hoppas ni får en underbar dag iallafall! :)
Hej! Vi hade med en sång " Det gåtfulla folket" på min ena sons dop. Det är ju knappast en psalm utan handlar om goa, glada ungar helt enkelt. Upplevde inte att vi blev ifrågasatta om valet men de hade nog gärna sett lite mer gud- och amen i musiken vi valde. Så här i efter hand är jag lite osäker på det här med dop. Barnen får ju faktiskt inte välja själva samtidigt som jag själv inte går i kyrkan. Det blir lite motsägelsefullt det där!Men ni får säkert en fin dag!
Prästen föreslog psalmer, och vi fick tycka. Du vet väl om att du är värdefull och tryggare kan ingen vara valde vi sen valde prästen nån annan också så d blev lite blandat. Jag valde att döpa Vilma dels för att det är trevligt, släkt och vänner fick träffas men jag tänker att när hon blir vuxen och ska gifta sig måste en av parnerna vara döpta eller i alla fall konfirmerade så det var lättast att döpa henne nu och så får hon välja sen om hon vill tro eller inte. Ingen av oss är speciellt troende men vi är båda döpta och konfirmerade och jag skulle helst vilja gifta mig i kyrkan av tradion!
Vi döpte vår son i forshaga kyrka, med Jaana som präst, hon är kanon. En flerbarnsmamma med cool inställning till tron. Vi hade bara en psalm o kort text, som vi ville ha det. Vi valde psalmen "Lilla Liv" ifrån den nya psalmboken, den kändes bra, och är fin. Som lite tips så.
/Mia
Känner igen dig där.. Jag själv är döpt och vill att min dotter ska vara det också, själv är jag inte troende för fem öre men känns som en fin sak även om jag inte heller tycker om för mycket guda-snack.. min präst var dock bra och jag fick göra vad jag ville egentligen. Har du en psalmbok så kan du ju kolla själv men jag tog nr 723 och 791, inte så gudiga.. bra blogg annars och era bröllopsbilder blev så fina. kram
Varken jag eller mina söner är döpta!! Åh jag håller med dig om att vill man döpas så finns ju den möjligheten kvar när man är äldre & kan göra ett val själv!! Vill man ha en cermoni när barnet är litet så tycker jag att namngivning är ett alternativ att välja då!!! Kramar & ha en bra helg & hoppas söndagen blir jättebra!!
Då det är standard med att prästen frågar "vill ni överlämna ert barn till denna församling, att uppfostras av gud..?" så har jag valt att inte döpa mina barn, jag kan helt enkelt inte svara ja på det..
dop är ju bara en sak, inträde i svenska kyrkan.
Namnfest är minst lika fint!
jag är troende och har varit aktiv i svenska kyrkan både som konfirmationsledare och som ordförande i sv kyrkans unga. vi hade ett fantastiskt dop för vår dotter för ett par veckor sedan där bla min vän sjöng en sång jag skrivit till henne (stella alltså inte till kompisen) vi hade flera psalmer också såklart. jag är lite nyfiken på varför så många vill gifta sig i kyrkan och döpa sina barn där när dom "inte gillar snack om gud och sånt" då kan man ju liksom gå till nån annans hus och göra det istället för dit där Gud typ huserar? :)
namnceremoni tycker jag låter som ett superfint alternativ istället.
lycka till!
Vi kommer inte döpa våra barn.. Tycker det är en löjlig grej :) Klart prästen ska sammarbeta med er. Det är ju era önskemål som sa uppfyllas.
Håller med Josefine här ovanför mig. Varför döpa sitt barn om man inte är troende? Det ÄR ju ändå en religiös ceremoni, inget som egentligen har med namnet att göra. Hoppas nu ni får en fin dag iaf.
Sandra - Som jag skrivit i inlägget så är det Fredrik som vill döpa och jag tror mest det handlar om att det är en familjetradition och inte om något religiöst.
Vi ska absolut inte döpa vårt barn utan ska ha en fin namngivningsceremoni istället. Är inte med i svenska kyrkan och är inte troende så det skulle bara kännas fel. Om vårt barn däremot väljer att döpa sig när det blir äldre så respekterar vi dock självklart detta :-) Vi har fått en del frågor och protester från äldre släktingar, men vi som är barnets föräldrar är ju de som ska bestämma.
