När jag vaknade imorse hade jag en konstig magkänsla, och senare under dagen visade det sig att maggen hade rätt. Det gör mig ledsen, besviken, förbannad och tom. Tom på ord. Jag fattar inte!
MEN, det senaste året har jag fått lära mig att det finns vissa saker som man troligen aldrig kommer förstå, och att det bara är att glömma, förlåta och gå vidare.
Även om jag inte är en person som så enkelt kan glömma och förlåta så kanske det ändå går att gå vidare..?

Dagens händelse får mig att fundera och tänka tillbaka på en fruktansvärt jobbig tid även i mitt liv och i mitt förhållande. Och vet ni, Förhållanden är inte alltid lätta. Men ska man bara ge upp för det?
Rensade min mailbox häromdagen och hittade ett 4 år gammalt mail ifrån B som berörde mig så:

"Du vet att jag finns till för dig när helst du behöver.. Ska vi packa väskorna och åka efter och kämpa för honom? Ska vi bränna alla hans saker och kasta ut dem på gården? Eller vill du att vi bakar något gott och gör det hemtrevligt när han kommer hem så ni får börja om..."

Vad är livet egentligen utan de relationer och förhållanden man har? Jag är så glad över de människor jag har i mitt liv. Det är ÄKTA människor med svallande känslor och ärliga tankar, som skulle gå genom Allt för mig och min familj, och som jag skulle göra detsamma för. Ömsesidig kärlek, vänskap och respekt är nyckelord som jag tycker borde bygga Alla relationer, och jag tycker att alla människor är värda att få känna så i sina relationer, oavsett om det handlar om vänskapsrelationer, kärleksrelationer eller familjerelationer.

OM, man nu skulle hamna i en relation där dessa nyckelord inte finns med ens i bakhuvudet så tycker jag man borde tänka både En, Två och Tre gånger på vad man utsätter sig själv eller någon annan för.
För hur det än är så har man alltid bara sig själv i slutändan, ja ni vet "när alla vännerna gått hem" osv..
Hur känner man sig egentligen som människa om man bara går sin egen väg utan att ta hänsyn till någon annan värdefull människas känslor, och när man till slut sitter där ensam i sin soffa. Ja, ensam är nog rätt ord för hur man känner sig.

Ja, vad vore livet utan dessa underbara, omtänksamma, fantastiska och alltid lika härliga vänner?
Med riktiga vänner vid sin sida klarar man allt. Och då menar jag ALLT!

Kram till min bästa familj och mina underbara vänner! Jag älskar er så! Allihop!


Foto: Emma Bertilsson