Sömnproblem

Godmorgon!

Har ni sovit gott? Det har INTE vi gjort. Jag undrar om detär dags för tänder på riktigt nu för Lilly har varit riktigt jobbig i tre nätter nu. Vi lägger henne som vanligt runt 20-tiden men hon vaknar igen efter ett par timmar och vill vara vaken och att vi ska bära henne.
Vi försöker få henne att somna om i sin säng men efter flera timmars kämpande är vi så slut att man bara har lust att stänga dörren och gå och lägga sig på soffan med öronproppar.
Hemskt, jag vet. Men så känns det.

Inatt fick jag nog och min stackars man som skulle upp och jobba halv sex imorse var trött och grinig, så jag tog upp henne i vår säng där hon somnade på min arm på två sekunder. Detta varade ungefär lika länge.
Snart var hon förbannad och missnöjd igen, så jag undrar vad som rör sig i hennes huvud, har hon ont någonstans, vad vill hon??
Enda sättet att få henne att somna i sin säng är om man drar i speldosan hela tiden och killar henne på ryggen. Det älskar hon, och hon blir lugn, trött och harmonisk och blundar direkt. Slutar man killa så börjar hon åla sig och sätter sig upp och gapar för full hals.

Jag VET att Lilly inte är dum. Tvärtom. Hon är smart! Hon vet precis vad hon ska göra för att få sin vilja igenom. Vi båda känner att det är viktigt med sovrutinerna och vi vill verkligen att hon ska lära sig att somna själv, som hon tidigare gjort utan problem.
Men förhoppningsvis är detta övergående. Jag hoppas det så innerligt!!! Känslan säger mig TÄNDER.

Någon som har tips på vad man kan göra när barnen krånglar såhär?? Vi har aldrig haft problem med sovingen förut så vi känner oss helt bortkomna...

Kan bara säga att ja känner igen mig...Oliwer börja krångla som sjutton i den åldern...o de håller tyvärr i sig fortfarande..vissa nätter sover han hela utan att vakna en endaste gång...andra vaknar han 5-7 gånger o har svårt att somna om..
Vi har kört med samma rutiner hela tiden..just för att rutinerna e viktiga för oss...
men mitt råd är att ge inte upp ta inte uppe henne om hon inte blir jätteledsen...
men som ja fick förklarat så testar de en hel del..och att de är i en separationsfas vid Lillys ålder.. så kämpa på o ge inte vika...
Vi delar även upp nätterna så Jimmy tar ett skift om Oliwer vaknar och jag tar ett annat så vi båda får några timmars sammanhängade sömn...
Äter hon på nätterna?
Vår metod kanske låter rå men Oliwer e aldrig ledsen på nätterna han e lite smågnällig o har svårt att komma till ro..men ja drar även spjälsängen intill mig så ja kan lägger även in min hand som han kan snosa på..
kanske kan ni sova i olika rum om nån av er behöver sova en hel natt?
Vi gör så ibland just för att man ska få en chans o ladda batterierna...

Kram

känn i munnen och titta... är det rött? Har hon feber? dålig i magen? Ge alvedon och se om det hjälper... Det är ju ingen fara om du provar och ser om hon får lugn i kroppen att orka vila. Det är ju jobbigast innan de kommit ut.
Bara det att ni verkar ha så bra rutiner säger väl att det antagligen inte är hennes vilja som är problemet. Tänder, utveckling, drömmar, förkylning, öronont är väl de vanligaste förklaringarna. Hade hon ont i öronen hade hon dock haft feber och inte sovit bra på dagarn heller antagligen.
I liknande situation som er, har vi provat att ge alvedon och har då vår son somnat och fortsatt sova fint hela natten, har ju svaret varit just där...
Lycka till!

Var beredd på att det går upp och ner till ca 2 års ålder.
Se det som ett tillfälle att visa att ni finns där!
Sen beror det ju på vad det är för skrik, det känner ju du och fredrik bäst, är hon hysterisk så ska hon ju inte ligga själv, men är det mer uppmärksamhetskrik kanske det räcker om hon ser dig.
Tänder kan det va, men då skulle hon kanske vara ledsen hela dygnet, mina barn har inte haft ont av tandsprickning men det är ju olika!
Den berömda separationsfasen infaller ju oftast mellan 7-8 månader, hon börjar inse att hon är en ensam individ som inte sitter ihop med er.
Hur ni ska lösa det kan nog bara ni veta, då ni känner henne bäst!
Detta är högst normalt och det finns inga barn som är dumma mot sina föräldrar.

Det är ju supersvårt med bebisarna genom att de inte kan prata, tänder, faser, växtvärk... listan kan göras oändlig.
Det jag lärt mig med min äldsta son (testpiloten, hihi) är att i det längsta försöka hålla sig till samma rutiner, vill ni att hon ska sova i sin säng, då har ni henne i sin säng tills ni är på gränsen till sinnessjuka ;-)
Det kan ta flera dagar av skrik och gap och kanske någon LITEN justering av tillvägagångsätt, men sen utan att man vet varför så bara vänder det och allt fungerar igen.
Så håll tummarna att det är idag det vänder för er!!!

känner igen mig Janni! Man blir så besviken när sovrutinerna krånglar...man har inte samma tålamod som när dom var jättesmå! då visste man att det skulle krångla, men så blir dom större och man känner att man börjar få koll...och så krånglar det :/ håller med föregående, stå på er med sovrutinerna och ta bara upp om hon blir galet ledsen.
Vi har faktiskt flyttat Bruno till eget rum. Han sover bättre och när han krånglar så behöver inte den som ska upp tidigt höra allt skrik ;)

Känner igen mej! Emma har haft en sån fas i evigheter nu! Vi har också varit noga med sömnrutiner och haft i stort sätt samma rutin sen hon föddes, men helt plötsligt så började hon vakna upp till 10 gånger per natt... Nu är vi nere på 7 gånger per natt, men snabba omsomningar så då känns det mer ok iaf.
Visst kan det vara tänder, men som någon skrev borde hon vara ledsen även på dagarna då, vet att många säger att de inte vill äta i samband med tandsprickningen också?!
Visst är det jobbigt när man inte vet vad som är fel och inte kan de säga något heller!

Känner även igen den hopplöshet man känner tillslut - det känns som att hon gör det för att jäklas, även om jag vet att det inte är så!

Lycka till

Det där känner jag igen! Sen två månader sover min dotter oroligt! Somnar mellan 23-01, sover nåra timmar och tar napp ytterligare två timmar. Innan somna hon senast 22 och sov till 04-05 för att sedan somna om och sova till 08-09.

Har också sagt i 2 månader att det måste vara tänder eftersom det är så mycket mer bajs eller diarre, sen svettningar osv. Kände nått vasst för en månad sen men inget mer har hänt.

En grej jag har testat på Lykke är att det ska vara tyst och mörkt i sovrummet, lugn och ro. DÅ kan hon somna på två röda. Detta kan ta hårt på mig eftersom jag är ensamstående vilket jag inte skulle vart egentligen. Men bit ihop Janni, det kommer lösa sig. :) Dom somnar av sig själva, men det kan ta dit. Låt det ta den tiden, för det brukar funka. kram på er!

Jobbigt... Hoppas det går över snart så ni alla får en natts sömn inom kort!!
Vad har hänt med sötingen Texas förresten? =(

Vet du förresten att din mail skickar ut konstiga mail? Jag gissar att det är nån typ av spam/virusmail som kommer från din mail..Ville bara göra dig uppmärksam på det, fast du kanske redan visste? =)

Kram!

hej janni, usch... bobbigt sånt där, hoppas det blir bättre
men till en annan sak:

jag får mail ständigt från dig med konstiga engelska innehåll.... vet inte varför de skickas till mig från dig men jag antar att det på något sätt är kopplat till din blogg/mail.... ett tips är att du byter lösenord om din mail kanske blivit hackad eller nåt...!?
behöver du få tag på mig så kan Ruti mitt nummer då jag inte vill uppge det här :) hoppas dock det inte är någon fara men ville ändå informera dig då jag fått ett antal nu....

www.viforaldrar.se/artiklar/2003/03/20/forsta-arets-sju-mentala-s/

Vissa tycker inte att det är bra (fast ofta personer som faktiskt inte läst på ordentligt om det utan bara hört vad andra säger) men vi har kört Sova Hela Nattenkuren med båda pojkarna. Båda när de var 5 månader och vägrade sova i våran säng, famn, eller nån annanstans med oss, men inte kunde komma till ro i säng/vagn. 2 nätter med en del skrik (men inte mer än innan egentligen) men äntligen ett verktyg att lugna och trösta och tillslut söva. Sen några gånger till när man fått gå in och lugna men nu lägger vi ner dem och de kanske ligger och pratar (sjunger för Sixtens del) en stund eller somnar på en gång. Sixten brukar inte vilja gå ur sin säng på morgonen, han älskar den :) Du kan ju läsa boken Sova Hela Natten och se vad ni känner. Man ska inte göra nåt om man inte känner att det är rätt, men man kan ju alltid läsa på och se om det känns rätt för en själv :)

Det är så svårt att ge råd om någon annans barn utan att låta "sträng", man blir ju så blödig när det gäller ens eget barn.. Men ta ett steg tillbaka och försök se situationen utifrån: ni måste visa att det är ni som är de vuxna som sätter gränser, det är er Lilly är trygg med och hon litar på er. Håll på era fasta rutiner så känner hon igen sig, även om hon har det jobbigt inom sig med tänder, separationsfas eller andra utvecklingsfaser. Velar ni fram och tillbaka blir hon också osäker på vad det är som gäller. Det låter hårt, men ta det på rätt sätt och gör det som känns bäst för er. När min dotter var i Lillys ålder hade hennes sömnkrångel nästan drivit mig till vansinne och en kväll fick jag helt enkelt nog. Jag la ner henne i sin säng och gick därifrån. Sen fick hon sitta/stå där och skrika bäst hon ville en stund innan jag gick tillbaka, visade att jag var där och tröstade men jag tog INTE upp henne (som vi gjorde tidigare en miljon gånger varje kväll). Sen gick jag ut igen, hon skrek, och så fortsatte vi.. Det tog några timmar innan hon somnade, och det tog säkert två veckor innan hon fattade att hon kunde somna utan att bli buren på stup i ett. För varje dag blev skrikperioden på kvällen lite kortare tills hon till slut somnade själv utan att skrika alls. I samma veva fick hon flytta till eget rum, och det gjorde verkligen susen. Sedan dess har vi kört på med samma metod hela tiden, även i de krångliga perioderna (hon är snart två år). Det har fungerat för oss. Hoppas ni hittar en lösning som passar er. Kram!

Jag har inga egna barn men ett tips är att värma en vetekudde och lägga intill henne, det blir ju ungefär samma effekt som att ligga nära er. Min syster provade det på sin lilla och det funkade fint, hennes son är i och för sig bara några veckor gammal men det kan ju vara värt att testa..

Testa lägg en bitring i kylskåpet innan ni lägger henne, sen när hon vaknar kan ni testa ge henne den så hon får tugga/suga/bita på den. Om det är tänderna som krånglar vill säga! Men testa går ju :)

Hej! Har som flera andra som skrivit här haft precis likadana nätter med min dotter i perioder som ni med Lilly. Vad man kan vara överens om är att små barn går igenom olika faser under sin utveckling. Håller hon på att lära sig nåt nytt? Tänder? Separationsfaser mm. Det är hur man tcklar problemet som åsikterna går isär! Först vill jag säga att ni ska lyssna på er instikt o inte göra nåt som känns konstigt o fel! Sen är det MIN åsikt att om tjejen är ledsen och otröstlig kommer inte alla sovrutiner att krasha för at ni har henne hos er en natt eller tills fasen är över! För mig har det viktigaste alltid varit att vi alla ska få sova och att lilltjejen inte ska känna sig otrygg, hon ska veta att jag finns där när hon är orolig, har ont eller är ledsen. Jag tror inte dom testar en när de vaknar såd är på nätterna.... om dom krånglar vid sänggående så ja, men inte om de vaknar mitt i natten o är ledsna. En sak VET jag, och det är at det går över. ska väl också tillägga att vår 13 månaders tjej alltid har och fortafarnde sover dåligt på nätterna, fast hon fortfarande sover i vår säng!! Men jag vet också att fast hon sover i vår säng nu kommer hon inte altid göra det ;) vem vill va 15 o sova bredvid mamma ;)

Våra krånglar mycket nu med.. :/