För 8 (ja herregud det är 8!) år sedan, så jobbade jag som ridinstruktör en sommar nere i Skåne på ett av Sveriges största ridläger.
Ridläger-grejen i sig är en låååång och helt crazy historia som jag skulle vilja berätta för er någon gång, men det tar vi inte nu. Inte ikväll iallafall.

Den sommaren träffade jag J. Hon var 13 år och en smart, vacker och omtänksam tjej med alldeles för gott om pengar (silversked). Just den här lägerveckan hade lotten fallit på mig att ha hand om gruppen med mest ridvana, något som självklart skulle bli jättekul med tanke på att man kunde rida ut tillsammans med gruppen och låta dem hoppa lite högre hinder osv..
Gruppen bestod av en hel drös med glada och förväntansfulla tjejer i yngre tonåren och vad det verkade först så fanns inga bekymmer i världen. Under lägerveckan uppdagades så mycket Skit (rent ut sagt) att jag seriöst funderade över hur allt skulle lösa sig för dessa bortskämda storstadstjejer.
Att jag tog just J och hennes situation till mig lite för mycket tror jag beror på att jag någonstans kunde identifiera mig med henne, och jag tänker på henne än idag. Jag undrar hur hon mår och hur hon har det i sin storstad, på sin aveny. Hon är fortfarande smart, snygg, har gott om pengar och är förmodligen lika omtänksam nu som då.

Jag läser hennes blogg ibland och jag förundras över hennes sätt att uttrycka sig. Hon är duktig och smart, och den här texten tycker jag var så bra att jag vill visa er den.
Jag känner igen mig, och jag tror även många andra gör det..

(Text från J´s blogg)

Varken stark eller mild, lagom.
Inte stor inte liten, mittemellan.
Men jag har aldrig varit lagom, bäst eller sämst.
Det måntro vara hösten tänker jag, ingen snö eller sol.
Småkallt med fesljummet vatten i det halvtomma glaset.
Inte älskad och inte hatad. Lagom.
Undertiden ska jag jobba äta, sova, umgås, ringa, bädda, putsa fönstren, damma lister, fotografera, kolla senaste serien, lyssna på spotify, lägga in bilderna i datorn, redigera, skriva en text, slänga den, kanske publicera ibland. 
Jag ska tänka på min familj, Jag ska tvätta, stryka, organisera kläder och köpa nya skor, fundera på foundationnyanser och raka benen. Tvätta håret, föna håret, platta håret, dammsuga, laga mat, äta 3 mål mat om dagen och mellanmål däremellan.

Jag ska vara härlig, kul, driven, ambitiös, snygg och smart. Men inte vara påklistrad och falsk.
Jag ska hinna prata med alla jag träffar men inte förbise de som hälsar för då är jag dryg.
Jag ska vara halvfin men inte vrålsnygg, inte pinnsmal och inte rulltig, proportionell.

Jag ska skriva om det som berör mig för att sedan bli utdömd, någon vill att jag slutar, någon tror att jag har hybris, en annan tycker jag är fantastisk.

Jag ska prioritera alla dessa saker samtidigt som jag ska veta vem jag är och hur jag mår.
JAG KAN INTE TÄNKA LÄNGRE!