V. 40

Hur overkligt det än känns så är vi nu i V. 40. Om en vecka är vår lilla bebis beräknad. Om EN vecka. Det är ju verkligen närsomhelst. Som man väntat och längtat efter att vara i den här veckan, och nu är den här. Overkligt räcker inte till för att beskriva känslan man har nu.
Bebisen hickar flera gånger om dagen så hela magen hoppar upp och ner!
Fortfarande är bebisen väldigt rörlig inne i min mage, men hon är betydligt lugnare på kvällar och nätter vilket är så skönt för mig då jag kan somna mycket snabbare. Sömnen har dock varit väldigt jobbig den senaste veckan på grund av mycket förvärkar som hållt mig vaken i timmar, men sedan lanat av, och riktigt dryg halsbränna.
Annars mår jag förvånansvärt bra. Jag är ju ändå mega-hög-gravid! Magen är stor och fortfarande jätterund, men jag tycker jag är rätt så rörlig ändå. Men skor och strumpor får jag hjälp att ta på av min bästa älskling. Det som är jobbigast just nu är nog vätskan jag har i kroppen. Särskilt ben, händer och fötter. Jag kör med stödstrumpor, då blir det lite bättre faktiskt!
Vi har denna vecka inhandlat en bilbarnstol och en badbalja, så nu tror jag faktiskt att allting är klart!

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42.
Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den.
Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten.
Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig.
När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen.
Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande.
Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött.
Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.