Slut
Promenad med hundarna, lite plugg, ansiktsmask och en lång varm dusch är vad jag åstadkommit idag. Inga underverk direkt. Tur att mamma kom hit med lite mat åt mig. En smörgås på en hel dag räcker inte långt.
Det där med att dra täcket över ansiktet och bara vänta ut stormen låter som en bra idé..
Nej men hurru vännen, nu får du ta och skärpa till dig. Det är faktiskt nu som resten av ditt liv börjar. Och som det låters - så ser allting väldigt ljust ut för dig. Barn inom ett par veckor och äkta make inom ett par månader.
Självklart känns livet mer eller minder piss när man vankar runt som en flodhäst och kroppen inte vill göra det som huvudet säger åt den att göra. Men det är ju det här som är utmaningen - att bara lägga alla måsten och bilder av hur det SKA vara åt sidan och istället bara följa med på resan och se vad som händer. För du hajjar väll det - att det är den fysiska utmatnignen (tillsammans med alla hormonerna) som gör dig deppig... Inget konstigt med det alls.
Det är svårt att uttycka sig skriftligen till någon som man inte känner men det här var meningen som ett peptalk!! Kom igen nu - upp med humöret. Något fantastiskt är ju på gång att hända...
