Vår lilla dam har minsann inte bråttom. Jag kan tråkigt nog konstatera att det är huuuuur lugnt som helst i magen. Förutom hennes vardagliga gymnastiska övningar då förstås. Jag tror det kommer kännas väldigt konstigt och tomt när hon väl är ute, för det är helt galet vad hon grejar därinne hela dagarna.

Vi har varit och kikat på ett hus idag igen, men jag alltså jag vet inte jag. Alltid är det nåt man inte är nöjd med, även om det såklart är saker som går att ändra på eller ordna till.
Sen är det ju såklart en prisfråga också, de här budgivningarna vi varit med i tidigare är ju helt sjuka.
Folk bara höjer och höjer som om de hade hur mycket pengar som helst (bankens pengar vill säga).
Och jag tycker inte att ett hus som man ändå vill göra om så mycket i, är värt så mycket pengar som det i slutändan blir med budgivning och renovering
.
För att vara helt nöjd är det väl bara ett helt nytt hus som gäller, och det har vi inte råd med så länge jag studerar eller är mammaledig.
Visst kan man väl be föräldrar och så att gå in och låna åt en, men jag är av den åsikten att har man inte råd själv så bör man inte köpa ett hus. Man måste ju stå på egna ben nån gång, och inte bara falla tillbaka på någon annan hela tiden. Vi är ju faktiskt vuxna nu! 
Visst kan väl vi också köpa ett hus för flera miljoner om våra föräldrar går in och hjälper till, men det skulle jag aldrig kunna begära. Husköp får bli efter plånbokens tjocklek, hur tråkigt det än är.. Egna ben var det ja!!