Känslomässigt kaos
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men en liten uppdatering lär jag väl göra iallafall.
Det är så mycket känslor som väller över mig nu så jag vet snart inte var jag ska ta vägen.
Jag vill helst bara dra ner persiennerna, lägga mig under täcket och sova (sådär som Carrie gör i SATC-filmen) tills förlossningsdagen är här. Samtidigt är jag så jävla rädd för den!
Denna långa väntan, utan att ha en aning om vad som väntar, utan att veta när det blir, hur det känns, hur kommer det att gå, hur kommer bebisen må, kommer jag att klara utav det, kommer jag spricka, hur lång tid tar förlossningen, när är det dags, hur vet man när man ska åka in, vad gör jag när jag får bebisen i mina armar och kommer jag bli en bra mamma..??
Ja frågorna som tar kål på mig och min hjärna är många. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska hantera dom. Just nu blir det bara genom en massa tårar. Jag har nog gråtit mig totalt igenom det senaste dygnet och det känns i min redan så trötta kropp..
Tog mig ut till skutberget för att fika med min syster, Nellan och Michelle en stund i solen, men efter bara någon timme kände jag att jag ville hem och bara stänga in mig i alla känslor. Det är jag och grabbarna. Och min syster såklart. Annars är jag rätt ensam just nu och sedan en tid tillbaka..
Min älskade godingar myser i väskan just nu. Jag skulle inte klara en dag i livet utan dom..
fina fina vovvarna.. ja vad vore man utan männsikans bästa vän? :-) de är så bra på att trösta och bara finnas till.. :-)
Du är inte ensam Janni! vi finns ett samtal/mess bort..
Det ÄR överväldigande att föda barn och bli mamma och jag tror det liksom hör till att man ska känna som du gör nu.. det hör till hela utvecklingen och även förlossningen.. jag tror det är bra att man funderar och ororar sig.. på så sätt förbereder du dig utan kanske ens tänka på det...
Det kommer gå jätte bra! du kommer få en bra förlossning med stöd och hjälp från fredrik och personalen och framförallt kommer du bli en underbar mamma som kommer vara perfekt för just ERT barn!
PUSS!!!!
Läs allt du kommer över inför förlossningen, det blir en trygghet att vara påläst. Skriv i förlossningsbrevet (om du vill) att du gärna har personalens råd och stöd angående bedövning och eventuell "sprickning".
Åh, detta kaoset i kroppen känner jag igen. Trots att jag har barn sedan innan...denna gången är det samma känslor om förlossning och liknande, men även hur man kommer klara två små liv och hur man ska fixa det. Det jag vill säga utan att skriva en hel roman är att JAG VET HUR DU HAR DET! Tänker på dig och dra täcket över huvudet om du känner för det! Det gör jag dom dagarna jag INTE orkar! Kram på dig
Jag tror du kommer klara allt kanonbra! Du har ju din blivande man som stöd och ni ska bli föräldrar.. Bara de är väl en underbar känsla :)
Hoppas du mår bättre snart!
Det där med att spricka, jag vet att det låter så otäckt och smärtsamt. Jag kände absolut ingenting när jag sprack och det var inget som jag ens var medveten om, så du vet att de flesta inte ens vet om att de spruckit. Har inga men av det idag och inga andra jag känner heller har det. Men du kan alltid be dom trycka med en handduk mot när du krystar, det kan minska risken för att man spricker lite. Men som sagt du behöver inte oroa dig över sprickandet, det är ovanligt att man får jätteont och stora komplikationer:)
Du kommer klara allt jättebra! Er lilltjej kommer få så bra föräldrar så! Lita på sjukvårdspersonalen dom är jättebra och där är man trygg. Har precis blivit moster, även det en helt underbar känsla! Ta han dom Er! Kramar :)
Det är bara att höra av dig om du vill ha sällskap av någon som är precis lika fundersam, skärrad och framför allt rädd... Kram
Det kommer att gå och bli jätte bra Janni! Förstår att du är nervös över en massa saker men det hör till. Att föda barn är ju det mest naturliga som man kan göra vettu :) Brukar också tänka på hur ont det kommer att göra men alla klarar ju av det och gör det till och med igen :) Och om man gör det igen så borde det ju inte vara så hemskt eller hur :) ? När du väl får din lilla underbara tjej i famnen så kommer alla bitar att falla på plats. Du vet precis vad du ska göra.
Det kommer att gå super bra, lita på mej :)
Jag känner exakt samma saker som du. Är i "samma sits" då jag är i vecka 35 med första barnet. Försöker hantera alla känslor med att läsa om förlossningen, läser just nu "Att möta förlossningssmärtan" av Gudrun abascal, ska sedan läsa "Att föda" av samma författare. Det har gjort och gör mig lugnare, även om jag fortfarande ärligt talat är skitnervös!
Oroa dig inte för att spricka. Jag sprack rejält i samband med min förlossning, det slutade med att jag var tvungen att opereras efteråt. MEN eftersom jag skötte knipträningen efteråt så har jag inga problem i dag 9 månader efteråt. Men däremot är jag rekommenderad att inte föda vaginalt nästa gång utan det kommer att bli ett planerat snitt för att jag inte ska spricka ännu mer. Lyca till det kommer att gå bra.
Sen är de ju så att man måste inte spricka heller. Jag har två barn och sprack inte någon utav gångerna. Och då var mina barn stora, närmare 5 kilo! Och tips för att minska risken för att spricka är att inte knipa, fast man bra gärna vill ibland. Jag vet att du kommer klarar de kalant ,som dom flesta kvinnor faktiskt gör, men glöm inte att andas!
Sista tiden innan vår lilla W kom fick jag ett otroligt behov av att få isolera mig, fast att jag nästan blev deprimerad av det och grät och kände mig allmänt jätte konstig! Jag ville som du skriver bara dra ner persiennerna, krypa ner under täcket och spola fram tiden, fast att alla tankarna kring allt om förlossning hur det skulle bli osv snurrade i mitt huvud! Min mamma sa under den perioden att man "musslar sig", man laddar upp och "spar" sin energi till det som komma skall.. Då tyckte jag att det var svårt att förstå henne, vaddå "spar" sin energi? Det känns ju som att det där deppiga måendet snor en på massa energi.. Men nu idag 1år och 1 månad senare, så kan jag nog ändå hålla med henne, man sållar liksom bort "onödiga" intryck, något som ska va "helt normalt" (vilket jag ogillade att höra när jag hade magen i vädret), man boar liksom in sig lite. Vad jag vill säga med detta är nog att du inte är helt ensam och att tiden tills er lilla flicka kommer, faktiskt kommer gå otroligt fort, även om det idag känns som en evighet! Under förlossningen kommer du ha ett gott stöd av din sambo, plus att förlossningspersonalen är väldigt proffsig och kan ge dig ett bra stöd! Skriv ett förlossningsbrev om dina tankar och hur du vill ha det och om du vill ha vägledning av dom till olika metoder eller hjälpmedel under förlossningen.. Jag tror också att du och din sambo kommer bli toppen föräldrar! Ni kommer långt på kärleken till ert barn, den kärlek som redan satt sin rot nu under graviditeten! :)
Jag har inte träffat dig speciellt många gånger men jag är SÄKER på att du kommer bli en toppenmamma!!!! Kram Sara och Mollie
