Eftermiddagen har vi spenderat i soffan framför tv´n. En kladdkaka åkte in i ugnen så lite fika har vi hunnit med också.. Det regnar ute och vi har tänt lite ljus och myst ner oss med hundarna under en filt.
Jag såg på Malou imorse och dom pratade om en film som jag fastnade lite för. Vi hade näääästan sett klart den när Fredrik kom på att han var sen till sin träning. Bara att pausa och vänta tills han kommer hem med att få se upplösningen alltså.

Hittils kan jag verkligen rekomendera filmen. Flickan från ovan.

                                  

              

Så var BF-dagen snart till ända, och ännu har vi inte sett till någon bebis. Inte heller några som helst tecken på att bebisen skulle vara på gång. Lite förvärkar, men inte mer än vanligt. Tyvärr :(

Jag har känt mig väldigt deppig och nedstämd idag och mest legat i sängen och vridit och vänt mig och grinat över den psykiskt jobbiga situationen. Det gör ont, känns ungefär som om jag har en apelsin mellan benen, och det är svårt att resa sig och vända sig. Den psykiska biten är den värsta. Man har väntat så länge att man inte orkar vänta en dag till, och stressen och förväntningarna/livrädslan inför förlossningen tär på mig nåt enormt. 
Jag hoppas verkligen att det är dags snart. Jag tycker inte om att vara ledsen och deppig. Sen tycker jag synd om mina nära och kära som måste stå ut med mitt humör och mitt bölande.

Nej, kom ut nu bebisen! Snälla kan inte det här få vara sista natten med stor-magen...

                 

En av mina absoluta favoritserier går i graven. Närmligen The Hills.
Den sjätte säsongen kommer bli den sista då deltagarna nu börjat splittras ordentligt. Spencer har blivit avstängd efter att ha hotat en producent, Heidi har fullt upp med sina skönhetsoperationer och redan förra säsongen gav huvudrollsinnehavaren Lauren upp på grund av alla bråk inom gruppen.

Jag tycker det är jättesynd att serien försvinner, men jag måste nog säga att det inte varit densamma sedan säsong 4 när både Lauren och Whitney försvann.

Till helgen och med tanke på vädret (regn) kan man behöva piggas upp lite :)
En ny lampa och en stor bukett färska tulpaner blev perfekt!

Lilla hjärtat testar bilbarnstolen vi köpt!
Han kröp upp och la sig helt själv. Rätt söt!

Chabby chick armani white (Texas)


Idag fyller vår lillkille 4 år. Tänk vad stor han blivit!! Stor och vacker ♥





Vi älskar dig nåt oändligt!!

Jag och Älsklingen på Modas hårvisning 27/2-10


Mysig kväll som spenderats i soffan med Fredrik och hundarna. Haft värkar till och från under dagen och kvällen, men inget som jag tycker är regelbundet, men det gör ont ont ont (vissa mer ont än andra). Ska bli spännande att se hur natten blir. Enligt mina beräkningar är det dags för en jobbig natt igen. Vi får se om jag har rätt!

Vi hörs imorn mina vänner! Då är det Texas födelsedag :)
Godnatt!

Nu är det slut på sällskap för denna dagen.
Även om jag är lite omständig och vännerna får tjata lite för att få till en dejt så blir jag så glad av att träffa dom. Det ger mig verkligen massor med energi och dom är så fantastiska mot mig!
Det har blivit en hel del fika idag, gött!, och såklart massa bus med älskade lilla Leo. 10 månaders-ungar är verkligen härliga. Han går och pratar väldigt duktigt, och har suttit på nya rosa mattan i bebisens rum och lekt med barbaleksakerna, hur nöjd som helst, så vi har kunnat prata lite ifred. Det har blivit lite peptalk inför förlossningen och en del bröllop. Men mest bebis såklart!

Precis som jag befarade blev det en värk-natt igen, och som jag befarade nr 2 så var det inga riktiga värkar den här gången heller :( Kroppen bara jävlas med mig och låter mig ligga och pinas nätterna igenom för att framåt gryningen lana av så jag kan få sova någon timme. Blä vad trött jag är på det här!
Jag känner mig så utmattad att jag har legat och grinat och tyckt synd om mig själv en bra stund nu. Hur ska jag orka gå över tiden två veckor, om det nu skulle bli så?? Jag kommer ju vara ett nervvrak!

6 dagar kvar till BF!

Så hade vi dödat denna dagen också.
Det kom några tårar i förmiddags, men det hör väl till när det är så nära förlossningen som det faktiskt är nu. Jag fick med mig en bukett tulpaner hem iallafall, en rosa badbalja till bebisen, och massa godis.
Ikväll kommer Mamma och Mogge hit på middag och det blir i enkelhetens namn hemlagad pizza med en god sallad, och till efterrätt blir det nog min nya favorit, fruktsallad, och såklart en stor skål med godis :)
En härlig hemmakväll med familjen framför tv´n alltså!

Nu ska jag plocka och städa lite här hemma innan det är dags att börja med maten.
Imorgon kommer småkusinerna hit från Dalarna så det lär bli fullt ös resten av helgen.

Strax innan jag blev Gravid                             Gravid i V. 35 (Foto: Emma)

När jag blev gravid så minns jag att viktuppgång och kroppens förändringar var några av delarna med en graviditet som jag var rädd för. I början gick kilona sakta men säkert uppåt och stundvis var det både mentalt och kroppsligt jobbigt att bli tyngre. Jag var redan ett par kilo över min normala vikt när jag blev gravid, så det var känsligt.

När jag passerade +8 kg´s-gränsen runt jul blev det riktigt jobbigt. Jag såg så annorlunda ut och kände mig otroligt obekväm med min "nya kropp". Men ju mer jag växt, både kroppsligt men också mentalt med min graviditet, desto mer har jag lärt mig att tycka om det, även om jag såklart saknar min "gamla kropp" också.

Idag har jag gått upp 15 kg och jag känner mig ganska nöjd med det ändå.
Det finns dom som har det mycket värre. Jag har ändå fått må så bra, och min bebis mår superbra inne i magen. Det är egentligen det enda som betyder något. Förhoppningsvis kommer mycket av vätskan i min kropp försvinna efter förlossningen, men jag inser också att det kommer bli mycket hårt jobb för att komma iform igen (och inga bullar och kakor). Jag har ju en brudklänning att komma i inom 4 månader också, så det blir till att ligga i :)

Det blev många jättefina bilder när Emma fotade oss och magen.
Den här är en av favoriterna och har såklart hamnat i mitt gravidalbum.

Älskade Texas solar sig i Mammas soffa i lördags

I torsdags fick jag en klump i magen (utöver bebisen alltså), och idag släppte den. Tack gode gud för det. Detektivarbete á la Janni och Becky var tydligen väldigt effektivt.
Som ni kanske märkt har bloggen fått ett "skydd" och man kan numera inte sno bilder ifrån den alls. Så kommer det att förbli. Jag vill inte vara med om något liknande igen.

Jag kom just hem från en skola i Karlstad där jag och Helena varit och informerat om tandborstning, fluor, och mat/dryckesvanor för små 7 åringar. Det gick bra. Nu är ännu en sak avklarad och jag blir mer och mer redo att möta bebisen. Ett arbete till ska skrivas men det tror jag inte kommer bli några som helst problem. Bara man sätter igång så går det ganska snabbt.

Jag har inga fortsatta planer för dagen, det är gött att bara vara hemma!

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt.
Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen.
Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Äntligen är det fredag. Började dagen med lite detektivarbete, och sedan kom Helena hit för att göra en snabbkoll inför måndagens möte med små 7 åringar. Vi ska nämligen ut och ha en liten lektion i tandvård med en förstaklass så det ska bli kul.

Fredagkvällen kommer innebära kalas hos Fredriks kusin som fyller år, sedan kommer vi nog bara ligga och vila på soffan framför en film. Inga större utsvävningar med andra ord. Det passar mig ganska bra just nu!
Några husägare blev vi inte heller.. men så kan det vara ibland. Man kan inte få allt, eller hur.. och en bebis, hundar, och världens bästa Man är ju inte dåligt :) Då är ett hus en fis i rymden..

Det är Josefins födelsedag, hurra hurra hurra!!!

Världens bästa Syster fyller 19 år idag. STORT GRATTIS!!!

            

Så var vecka 38 här, REDAN!
Å ena sidan tycker jag tiden går sakta, men samtidigt känner jag att jag inte riktigt hinner med. Veckorna går ju fantastiskt fort egentligen.. Snart är hon ju här!!
Jag är stor som ett hus och har svårt att böja mig och vända mig i sängen.
Jag blir mer och mer nervös inför den kommande förlossningen. Jag vill bara ha den "överstökad" så jag slipper gå runt och måla upp olika skräckscenarion av hur det kommer bli och hur det kan bli. Jag är rädd, men jag känner mig också redo. Känslorna är verkligen helt uppochner.
Lilla loppan är vild som vanligt och jag undrar just hur det kommer bli med sovtider när hon är på utsidan. Som det är nu undrar jag ifall hon sover nån gång alls??
Tankar maler i mitt huvud om ifall hon mår bra, är hon frisk, kommer hon klara förlossningen utan komplikationer, är hon en pojke trots allt, hur stor kommer hon vara, är allt verkligen förberett eller har vi glömt något.. osv..
Jag försöker njuta den sista tiden som gravid, och jag och Fredrik myser mycket tillsammans med magen och fantiserar om hur det kommer bli den dagen vi får komma hem med vår lilla bebis och helt plötsligt vara 5 istället för 4.. Vi längtar så otroligt mycket efter dig lilla pyret. Kom ut snart!

Vecka 38

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen.
Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk.
Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Bebisen är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!

Lördagmorgon. Solen skiner in genom köksfönstret och stan sover. Mannen och hundarna likaså.
Den senaste tiden har jag vaknar vid sju på mornarna och det är så skönt att kliva upp och ha den här stunden på morgonen. Jag har aldrig någonsin varit en morgonmänniska förut, men jag antar att det är min kropp som börjar bli redo för Mamma-livet, och då är det slut på sovmorgonar.

Bebisen härjar vilt inne i magen och inatt har det varit jobbigt att vända sig igen. Det har värkt så fort jag försökt vända mig, så att ligga still har varit det bästa. Obekvämt men ändå det skönaste av de två alternativen.

Idag blir det en bra dag! Varför ska jag berätta lite senare.
Nu funderar jag på att baka något gott och ta med till Mamma och Josefin lite senare..


Kladdkaka med färska jordgubbar kanske..

Foto: Emma Bertilsson

                                                

Så var det fredag. Känns skönt att denna helvetesvecka snart är över.
Vaknade strax efter fyra imorse och kände mig hur pigg som helst. Att somna om var inte att tala om, och det tyckte inte lillan i magen heller. Hon roade sig med att visa mig var hennes rumpa är i nära två timmar :) Nu vet jag det! Ont ont ont, men såå mysigt.
Jag låg länge länge och funderade över livet. Hur det sett ut tidigare och hur det har förändrats. De allra största förändringarna ligger ännu framför oss, och det är ju en hel del saker att fundera över och drömma om, och jag längtar så himla mycket.
Sigrid fick igår sin lilla Svante, Isabella har fått Filippa och Ruti har fått sin Bruno, nu känns det som att det bara är jag kvar.. Kom igen nu bebisen!

Jag har två frågor kvar på den där satans hemtentan, men endast en halv sida kvar att skriva på (sidbegränsning är värdelöst), så jag vet inte hur jag ska få ihop det!
Men jag ska försöka bli klar nu iallafall, och sedan är det dags för en välförtjänt fika hos Michaela tvärs över gatan. Ha en bra förmiddag!

              

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
 
Såhär känner jag: Det har varit en känslosam vecka. Jag känner mig väldigt trött och önskar jag hade mer ork till både det ena och det andra. Jag har inte ont någonstans (underbart) och det är otroligt skönt att magen är så låg då det gör det hela betydligt lättare när man ska sova. Jag tycker nog att jag sovit ganska bra denna veckan jämfört med de senaste veckorna, även om nätterna innehåller en del förvärkar.
Jag har varit mer rörlig denna veckan också, kunnat gå längre promenader blandannat, även om jag känner av mycket "ilningar" neråt när jag går. Då blir det till att stanna upp en sekund eller två och vila.
Vi har förberett det mesta här hemma nu och vi börjar sakta men säkert bli redo att träffa vår lilla tjej :)

Godmorgon!

Jag har sovit gott inatt faktiskt med endast (hör och häpna) en kisspaus! Underbart.
Avslutade min pisskväll med en burk coca cola och en liten skål med ostbågar till Grey i sängen. Sedan blev det kvällstur med hundarna och tack och godnatt. Det tog inte många minuter förän jag sov..

Idag har jag tänkt att det ska bli en bättre dag, men det där kan man ju inte veta.
Jag ska försöka ta mig utanför lägenhetens 4 väggar där jag stadigt suttit och hängt sedan i söndags.
Jag är trött på så mycket, trött på så många, är det så jävla svårt att visa att man bryr sig?? Ja tydligen. Istället blir man sittandes här själv, med en knäpptyst mobil, mer ledsen och besviken än man redan var.
Ja så kan det vara ibland. Vad skulle man göra utan familjen egentligen? Familjen är de enda man verkligen kan lita på i ur och skur. Familjen är allt!

Lillasyster kom med en bukett tulpaner och en pizza till mig häromkvällen, mycket uppskattat! Både sällskapet, maten och den fina buketten. Idag är det min tur att överraska henne med nåt gott.
Hon ligger nämligen hemma och kan inte röra sig, nånting i nacken har knäckt till. Stackarn.

Men först ska jag skriva ett par frågor på den där jäkla hemtentan. Blä!

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men en liten uppdatering lär jag väl göra iallafall.
Det är så mycket känslor som väller över mig nu så jag vet snart inte var jag ska ta vägen.
Jag vill helst bara dra ner persiennerna, lägga mig under täcket och sova (sådär som Carrie gör i SATC-filmen) tills förlossningsdagen är här. Samtidigt är jag så jävla rädd för den!
Denna långa väntan, utan att ha en aning om vad som väntar, utan att veta när det blir, hur det känns, hur kommer det att gå, hur kommer bebisen må, kommer jag att klara utav det, kommer jag spricka, hur lång tid tar förlossningen, när är det dags, hur vet man när man ska åka in, vad gör jag när jag får bebisen i mina armar och kommer jag bli en bra mamma..??
Ja frågorna som tar kål på mig och min hjärna är många. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska hantera dom. Just nu blir det bara genom en massa tårar. Jag har nog gråtit mig totalt igenom det senaste dygnet och det känns i min redan så trötta kropp..
Tog mig ut till skutberget för att fika med min syster, Nellan och Michelle en stund i solen, men efter bara någon timme kände jag att jag ville hem och bara stänga in mig i alla känslor. Det är jag och grabbarna. Och min syster såklart. Annars är jag rätt ensam just nu och sedan en tid tillbaka..


Min älskade godingar myser i väskan just nu. Jag skulle inte klara en dag i livet utan dom..