Mitt nya liv!

Det är lördagkväll och jag har just lagt Lilly i sin vagga.
Hon har haft en tuff vecka med skola, student och massa fart och fläkt. Stackaren är helt slut. Jag med.
Nu ikväll somnade hon i min famn på 3:e gången jag sjöng "När Lilly kom till jorden", så hon var riktigt trött lilla gumsan.

Det är en konstig känsla jag har ikväll.
Jag sitter ensam i sängen, Fredrik är ute och festar. Dom har svensexa för hans bror som gifter sig om 3 veckor.
Det är blandade känslor jag har denna kväll. Å ena sidan har jag vant mig vid livet "hemma", men samtidigt är jag lite less på att bara vara hemma och göra "ingenting" också. Festardagarna är över för min del, det har dom varit sedan den 29:e juli 2009. Den 30:e juli förändrades mitt liv totalt. Allt vändes uppochner och jag var inte beredd för fem öre.
Jag vande mig ändå ganska snabbt vid tanken på att livet framöver skulle handla om ett litet barn. Men trots detta kunde jag nog inte förstå vilken uppoffring och vilket jobb det faktiskt är att få barn. Och inte minst också att vara gravid.
Jag skulle förlora några vänner på vägen fram, men också vinna några nya. Det är jag glad för. I sånna här livsförändringar ser man människors rätta färger. Det är mycket som inte är som man tror. Det vet jag nu.

Sedan jag blev gravid har jag inte gjort några större utsvävningar. Jag har kämpat med att klara skolan, orka ta hand om hemmet, hundarna, och förbereda inför bröllop och bebisens ankomst.
Veckorna gick i ett, och på helgerna satt jag gärna hemma i soffan framför en film, eller hängde hos föräldrarna där man fick sig lite mat och en pratstund innan man var så trött att man stupade isäng.
Jag blev allt tyngre (tjockare) och tröttare. Till slut orkade jag knappt med nåt annat än att försöka koncentrera mig på att fixa skolan. Jag kände knappt igen mig själv så sliten var jag mot slutet.
Jag offrade min kropp och mitt liv för det lilla miraklet som snart skulle vara hos oss. Den 5:e april föddes hon. Vår älskade Lilly!

Efter att ha burit henne inom mig i drygt 9 månader fanns hon helt plötsligt hos oss, ibland oss. Jag fattade ingenting de första två veckorna. Allt var så nytt och främmande. Men ändå rosenskimrande. Hon var fantastisk! Jag tror inte världen skådat ett vackrare barn än henne. Och hon är min, bara min!

Jag har varit mamma i snart ett år. Först blivande mamma, och de senaste 9 veckorna har jag varit mamma på riktigt. Lilly klarar sig inte utan mig. Hon behöver mig alltid. Visst är det underbart! Men det kan också kännas lite jobbigt ibland. Typ ikväll.

Jag blir lite ledsen på mig själv att jag inte bara kan unna alla andra att vara ute och roa sig. Varför ska jag sitta här och vara småbitter?
Jag har världens underbaraste dotter, och jag tänker ta vara på varje sekund med henne.
Jag kommer ha all tid i världen när hon blivit lite större att vara ute och roa mig jag också.

Tills dess, ska jag krypa ner i sängen, Dra vaggan intill mig, och bara ligga och titta på underverket! Mitt underverk.
Så kan alla andra vara på krogen så länge. Jag avundas dom inte ett dugg! När jag tänker efter.
Jag har ju Lilly ♥ Och hon är det bästa som finns i hela världen... Jag älskar henne över allt!

Näädu Janni.. Den där krogen är bannemig inte så viktig för mig heller längre! Frågan är om det någonsin varit det? Jag hänger mest med ut "för dom andra vill det". Det här halvåret under 2010 har jag varit ute på krogen 1 gång! EN GÅNG! : ) Och då är jag inte ens varken mamma eller blivande mamma.

När jag har flyttat tillbaka till stan så kan vi ha riktiga tjejkvällar och

Jag känner verkligen igen mig i dina tankar. Hade heller aldrig kunnat föreställa mig just vilken omställning det skulle bli att få barn. Visst förstod man att det skulle bli en rejäl förändring, men inte en såå stor förändring som det ändå blev. Nu har man en liten flicka som är 100% beroende av min omvårdnad dygnet runt. Det är en mäktig känsla på flera olika sätt.

Vad kan vara bättre än en liten gosig tjej:) Krogen kan allt kvitta :)Ni är såå fina båda två!

Jag förstår vad dumnar, det gör nog alla vi mammor. Men du ska veta att det främst är den första tiden med amningen man blir låst, sen är det uppt ill dej! Men även efter att jag slutat amma så kände jag aldrig att jag hade nått beov av fester.. drack 5 ggr (3 på krogen) mellan att milton kom å ja blev gravid igen. Därimot knde jg sakna det sociala. Denna gång känner jag lite anorlunda, kan vara för att jag inte ammar nu. Nu är ju jag och N föräldrar på samma vilkor lixom. Trots det har jag bara vart ifrån viggo 2 timmar på 6 veckor..

Sen är det ju faktist så at ju äldre barnen blir så kan dom vara med på ett helt annat sätt. Snart dansar ni runt missommarstången ihop :)

Hej! Svara INTE om det är för privat, men jag undrar bara ifall det inte var en planerad graviditet iom att du skriver att du inte var förberedd för fem öre..? Det ser verkligen ut som allt är planerat (har inte följt dig sålänge dock) och du är en superfin mamma! Åt du p-piller eller så?
Keep on rockin

Fint skrivet! Jag håller precis med om allt, samma sak här. Livet blir aldrig mer som förr. Och det känns fantastiskt! (oftast) man är inte mer än människa och ibland känns det jobbigt att vara "låst" men när man tittar in i sitt barn ögon och känner sån otrolig kärlek till sitt lilla barn så är allt annat som bort blåst!

Jag hittade till din blogg för bara nån vecka sedan, antagligen då jag letade mig runt bland grvidbloggar då jag själv är gravid för första gången och nu är halvvägs. Tycker att du skriver så bra, och du vågar skriva det där som alla inte alltid gör. Många förskönar, men alla vet att som föräldrar är det inte alltid en dans på rosor, men ändå vågar ingen erkänna det. Ville bara skicka en kommentar för att du verkligen har en fin blogg, och ett stort grattis till er fina flicka! Många kramar till dig

Vad fint skrivet! Jag har aldrig gillat krogen och har inte tyckt att det varit särskilt kul att festa sen jag var 18, så den delen förändrades inte så mycket för min del, men det är ändå en stor förändring att inte kunna göra det man vill när man har lust. Det dröjer ändå inte särskilt länge tills man kan göra det ibland, och att vara förälder blir verkligen bara roligare och roligare hela tiden! Visst finns det riktigt jobbiga dagar när de är lite större och är på riktigt stönigt humör, men att se dem utvecklas.. det är fantastiskt! För mig har det varit jobbigare den här gången med Svantes sjukdom och allt, men nu börjar jag känna igen mig i hur det var med Sixten och allt börjar bli vana igen. Längtar tills veckan är slut och vi har fått fler svar!

Du är så söt Janni. Dina tankar är så gulliga, men rätt. Men som andra och du själv säger.. du ar ju det underbaraste man kan ha hos dig <3

Jag tänker själv likadant, men snart är jag själv mamma på riktigt och det betyder mest av allt. Men förstår hur du tänker, det är inte själva utgången man saknar, utan allt det sociala.. iallafall för min del! :)

Elin - Nejdå, jag har skrivit om din fråga tidigare i bloggen så det är ingen hemlighet. Graviditeten var inte planerad. Men som min kloka mor sa: Man kan inte planera allt i livet, och det kan bli hur bra som helst ändå :)

Klart man känner sig låst.. och särskillt i början när man inte tycker att man gör annat än att amma.. Även om man kanske inte längtar efter att gå ut på krogen och parta så känner man ju ändå att man kanske hade velat ha möjligheten... Ens partner KAN ju göra det och koppla bort småbarnlivet för ett par timmar men det kan man ju inte på samma sätt som mamma.. det är klart man blir avis... magnus var inte ute många gånger men de grr han väl var ute så kände man sig ensammast i världen,,,,,

Riktigt bra skrivit, jag känner också så ibland, men det livet är verkligen slut för mig. Jag känner verligen inte för att gå ut på krogen, men det kan också kännas om dom närsta gör det om man kanske hade velat följa med lite ändå?

Men vi har ju det bästa som finns hos oss, så vi ska inte tänka på sånt och bli deppiga!!
kramar

Jag håller verkligen inte med! Ditt egna liv eller "tiden på krogen är förbi" är absolut inte slut för att du fått barn, den första tiden är jobbig men nu när min dotter är 11mån kan även jag gå ut o dansa och ha roligt och känna att jag är JAG och inte mamma det behöver man annars gåt man under. Det kommer bli svårare att gå ut eller hitta på nåt tsm som et par men varje part måste ha egen tid och ha roligt med sina kompisar! Din tid kommer:) ha det gott!

Ibland tar livet oväntade vändningar, och jag tror verkligen att allt har en mening. Känner igen vart enda litet ord du skriver om kompisar som försvinner och ensamheten, man blir lätt bitter men det är ju inte för det lilla livet man har fått utan för att de människor man haft runt sig sviker och försvinner. Alla timmar man offrat med dem till vilken nytta? Men nu väntar den bästa tiden i ditt liv janni & jag lovar dig att för var dag som er vackra dotter växer upp och blir en egen liten individ som ger er lycka och glädje, så missar ni inte ett dugg det är de som överger er som inte får vara med och ta del av allt det underbara. de som övergav mig och min man när jag var 18år för att jag skulle få barn kan nu gott sitta där hemma själva och ha tråkigt nu när de får barn för jag tänker inte finnas där för dem, våra barn börjar bli stora och de kan följa med på alla våra aktiviteter. Jag har nya fina vänner som inte skulle vända mig ryggen som jag känner mig trygg med. Så tänk så gumman att när det är deras tur att få barn så är din prinsessa större och du & fredrik kan komma ut på en massa kul igen. Lycka till nu som småbarnföräldrar, vet att farmor & farfar till lillan är väldigt stolta kram Therese