Förlossningsfunderingar
På onsdag går vi in i V. 31. Det känns helt galet. Förlossningen är ändå inte så himla långt borta nu..
Hela tiden har man tänkt att "jamen det är ju så långt kvar", men det är det ju inte nu.. Om lite drygt två månader är hon här vår lilla prinsessa.
Funderingarna kring förlossningen är många. Bedövning eller ej, profylaxkurs eller ej, panik eller ej.. Ja ni förstår kanske.. Eller också gör ni det inte.
Vissa dagar känner jag mig upprymd och förväntansfull inför förlossningen, och andra dagar vill jag bara gråta och känner mig helt jätterädd och nästintill panikslagen. Det är ju liiiiite sent att ändra sig nu liksom.
Ut måste hon ju!
Jag vet inte vad som skrämmer mig mest, om det är rädsla för smärtan eller om det är rädsla för att tappa kontrollen. Att inte klara av värkarna, att inte klara av att krysta ut barnet, att jag ska bli för trött, att hon ska fastna och att det ska bli något fel på henne.. Kejsarsnitt är också något jag oroar mig över. Jag vill verkligen inte hamna där.
Jag tror att det är blandningen av alla galna tankar och all vetskap om vad som komma skall som gör mig såhär skräckslagen.
Att det gör ont att föda barn, ja det vet ju ALLA. Men att behålla ett lugn, att klara av varje varje värk, och att faktiskt föda fram sin lilla dotter tillsammans med den blivande pappan, det är stort.
Ni som är gravida själva, och ni som redan fött barn, släng in en kommentar!
Hur tänker ni som är i min situation? Hur var upplevelsen av förlossningen för er som fött barn tidigare, hur klarade ni er igenom öppningsvärkarna därhemma och även på förlossningsavdelningen?
Valde ni att använda smärtlindring eller inte, och ni som gått profylaxkurs, vad var bra eller dåligt med det? Var det till stor hjälp under förlossningen?
Denna förlossning ja. Jag fick ont tidigt och hade sdr tidigt med mitt första barn. Han föddes redan i v 33+6. Nästan ingen som trodde mig förrän vi väl kom in och ctg visade starka värkar.
Jag är livrädd denna gången, var jag inte förra. Denna gången vet jag att det gör sjukt ont, men sen samtidigt är det något som går över och det är när det gör som mest ont som det avtar sen och varje ond värk är ett steg närmre sin lilla bebis. Men med tidiga sdr denna gången med så är jag ganska så nervös. Ingen bedövning med första barnet och ska undvika det nu med. Att andas rätt hjälper bra. Kan rekomendera att du tar reda på mer om profylaxandning. Förstår hur du känner, tankarna är många. Jag vet, tro mig. Kram på dig och tänk på att allt som gör ont gör att du kommer närmare bebisens ankomst!
Hejsan!
Visst går tiden fort!!! Jag har hela tiden skjutit på förlossningen... Hoppat över allt i alla tidningar och böcker som handlar om förlossningen och tänkte "men där är vi ju inte än på lääänge"...
Vet inte om det är mitt undermedvetna.... Men är sååå lättad!!!! Vi har fått planerat snitt, den 26 jan ska vi in till BB och plocka ut bebisen =). Den har inte vänt på sig än, ligger med rumpan neråt. Var inne på vänding, men det lyckades inte.
Jag vet inte, men bebisen och min kropp kanske har känt på sig hur rädd jag egentligen är för den kommande förlossningen. Ett snitt är ju ändå ett smidigt sätt att få ut bebisen, dock får man allt efteråt... Men men... Jag är mer än nöjd =).
Visst det blir en stor operation och man ska vara vaken, men jag får bit ihop =).
Jag har ju inte valt planerat snitt, eftersom bebis inte vänt på sig.... Men tur man inte känner främmande för snitt, har ju lixom inget annat val.
Lycka till !!!
ja var hemma hela öppningsskedet och tyckte det var superbra! skulle aldrig utsätta mitt barn eller mig för smärtlindring med tanke på nackdelarna, sen klankar jag inte ner på dom som tar smärtlindring, men själv tycker jag riskerna är större än effekten..
Jag tog några andetag lustgas, men tyckte den var som vanlig luft och den hade ingen verkan alls på mig.
jag krystade i ca 2 timmar och det tyckte jag var bra för kroppen hann anpassa sig efter uttänjningen och jag sprack bara ett stygn.
Profylax anser jag är för personer som har svårt att slappna av, jag gick inte profylax, jag slappnade helt enkelt av och krystade när det behövdes och åt smörgås mellan värkarna;)
Det enda jag kan tipsa om är att fredrik påminner dig om andningen och att varje värk faktiskt bara varar i 1-2 minuter! Det peppade mig iaf.
Lycka till!
Lugn bara lugn! Jag har en son som är drygt 3år och väntar mitt andra barn i maj. JAg förstår precis hur du känner. Jag var TOKrädd innan förlossningen. MEN det hela faller sig väldigt naturligt när man väl är där och värkarna börjar. JAg hade lite speciell förlossningen eftersom jag fick havandeskapsförgiftning så det var så mycket kontroller på mig hela tiden. Sen avslutades det med sugklocka för att hjärtljuden gick ner och jag var för dålig. Trots detta ser jag bara förlossningen som en positiv upplevelse och jag och min man fick en underbar stund tillsammans. Visst gjorde det ont som f-n och visst ville jag ge upp vissa stunder, men jag visste vad "belöningen" av det var så jag kämpade och vissa stunder njöt av vad kroppen kunde åstakomma. Du kommer klarar det galant och gör som du själv känner. Appropå bedövning osv, barnmorskorna kan sitt jobb och kan ge mycket bra tips. Lycka till och STOR kram.
ja vet precis hur du känner, jag va också rädd. men ja lovar att när ni väl är på väg till förlossningen så släpper de mesta av rädslan, då gör du inge annat än å längtar på att hon ska komma ut nån gång, man är så nyfiken!! värkarna gör ont men inte så mycket att du tappar kontrollen, du kommer känna att de vart värt all smärta när hon ligger där på ditt bröst alldeles varm å mjuk =) det är de största du någonsin kommer att göra i ditt liv, så försök å bevara de minnet för jag lovar du glömmer hur fort som helst sen när hon väl är ute =) va inte rädd ta de som de kommer, du klarar de ja lovar =)
oj vad fort tiden går, tyckte det var nyss jag kikade in och såg att ni väntade barn :)! Förstår att det både känns spännande och läsigt inför förlossningen, tyvärr har jag inget att dela med mig av, hehe! kram annelie
Jag håller med Kajsa, allt faller sig naturligt! Min förlossning startade när jag var gravid i v 31 och allt var över på bara 3 timmar. Jag hann inte få någon smärtlindring men tror inte jag hade tagit det heller, testade lustgas men jag gillade den inte men de bad mig att använda den och den hjälpte säkert men jag gilla dne inte speciellt mycket. MEN att andas!!! Det är helt otroligt! Så fort jag slutade tänka på andningen så tappade jag kontrollen helt, andningen är a och o! :-) Lycka till det kommer gå jätte bra, det är en sån fin upplevelse trots att jag fick barn på tok för tidigt.. :-)
Anonym som fick barn i v. 31 - Hur gick det med bebisen när du födde så tidigt? Varför började det så tidigt och hur länge fick barnet ligga i kuvös (om det fick det).. Tänker mycket på det här om barnet skulle födas för tidigt..
Det enda du kan vara säker på är att din förlossning inte kommer att vara lik någon annans. Alla dina vänner som fött har säkert helt olika förlossningsförlopp och de har säkert helt olika uppfattningar om vad som funkar och vad som inte funkar. Allt beror ju på hur just din kropp fungerar. Mitt tips till dig är därför att inte bestämma så mycket i förväg, det är klart att det är bra att läsa på om vilka alternativ man har men om du har en alltför besämd bild av hur det ska gå till kan det vara stressande i sig när det visar sig att din kropp inte alls har tänkt sig samma lösning som du. Jag själv hade tex värkar i tre dyng innan den lilla loppan ville titta ut - jag var fantastiskt tacksam över att få lite epiduralbedövning så att jag fick sova ett par timmar innan det var dags att krysta ut henne. Min svägerska födde bägge sina barn på under 6 timmar och hon klarade sig därför alldeles galant genom att tänka på sin andning.
Min inställning var helt enkelt att ju mindre föreställningar jag har om hur det ska gå och vad som ska hända - desto mindre kan gå fel.
Till sist - kroppen är ju ändå helt fantastisk. Den har låtit dig gå omkring med din dotter I DIG så att hon får växa till sig i lugn och ro. Kroppen vet predis hur den tänker gå till väga för att få ut henne på tryggast möjliga sätt. Lita på kroppen! Och packa ordentligt med energitillskott till blivande pappsen utiettfall det skulle dra ut lite på tiden...
Lycka till!
ååh jag längtar till förlossningen :) Den första gick så pass bra att jag har en väldigt positiv bild av det hela. jag hoppas det flyter på lika bra denna gång.
Värkarna gör jätteont, men man överlever. Har aldrig hört nån som gråtit sig igenom värkar :) Mre eller mindre känns det som en lång elstöt :P haha. Låter mysigt va ;)
Jag fick värkar kl 5 på morgonen, men dom lugnade sig vid 11, sen va vi ute och gick massa på efmiddan ochvid 6 drog dom igång igen och 9 åkte vi in. Fick Epidral vid 10 (guld värt!) och då kände jag inte av värkarna alls. Kunde sova och ta det lugnt fram tills 5 då det började trycka på. Sen gjorde det ont tills 7 när han va ute:)
Kommer absolut ta Epidral denna gång oxå. Lusgas tyckte jag därimot var skit! Men du kommer bli förvånöver hur kroppen sköter sig själv. när man tänker på förlossningen efteråt är det så mycket som är helt groggt :P man är nästan utanför kroppen lixom :)
Jag förstår att det är mycket tankar, jag var likadan. Men ut ska hon & du kommer klara det galant. Du kommer få bra stöd av din älskling & barnmorskorna.
Jag tog epidural och det var det bästa jag gjort. Kände när värkarna kom ändå fast det ondaste försvann. Lustgas finns ju oxå, jag tyckte inte att det funkade, kände mig bara väldigt full =) Men det funkar för många.
Försök ta det lite som det kommer, dumt att oroa sig i onödan ;)
Ha det så bra.
kan tillägga att min förlossning tog ca tre dygn och jag skulle göra vad som helst för att nr 2 blir lika lång, helt perfekt att kroppen hinner anpassa sig och jag kände mig hur pigg som helst, trots tre dygn utan sömn eller mat! ingen bedövning behövdes.
Dock vet jag ju att nr 2 alltid går fortare tyvärr:/
Vissa dagar är jag hur lugn som helst, andra näst intill skräckslagen. jag tror att jag fortfarande skjuter problemet åt sidan och "låtsas" som om det är jätte länge kvar tills det är dags, men när man läser om alla som fött för tidigt inser man ju att det kan ske vliken dag som helst. Mamma har fött både mig och camilla på knappt 2 tim så jag hoppas det ligger i mina gener... om inte annat är det väl bara att härda ut, det finns ju ingen återvändo längre...
Går in i vecka 29 på onsdag, så visst börjar det närma sig för vår del också. Har tänkt en hel del på förlossningen men samtidigt inte. Har innan jag blev gravid vetat och känner ännu att jag gärna testar lustgas, annars vill jag nog inte ha annan smärtlindring. Massage, dusch/bad, varma/kalla handdukar testar jag gärna också, men ingen epidural eller liknande. Fast man vet ju aldrig om det ändras då man ligger där eller ej. Jag vet inte om jag fått några nervösa känslor än, och oron är inte heller stor. Tror vi klarar av det när det kommer. Jag hoppas bara att det inte blir några komplikationer så man måste snittas, det är också en skräck för mig.
Jag hade värkar i två dygn innan som kom oregelbundet (10 minuters mellanrum) och tredje dygnet var jag så slut så jag åkte in till förlossningen för att se om det hade hänt något. Två ynka cm men då jag var så utmattad fick jag stanna och bm tog hål på hinnorna och jag fick värkstimulerande dropp för att öka farten. Jag hade jätteont, glömde ta lustgas så tog gladeligen epiduralen. Hade så ont så jag hade panik men när jag fick epiduralen försvann ALL smärta, det var helt underbart!! När det var dags att krysta så fick jag jätteont i baken så fick en sk stötdos som bedövade och då gick det bra även om det var nära snitt ett tag. Jag tänkte aldrig igen efter förlossningen men nu längtar jag efter en ny förlossning:-) Man får tänka rationellt även om man är i en dimma, att det är över inom en relativt kort period och så har man fått världens bästa belöning. Jag försökte i smärtan se framför mig hur vårt barn hade fötts och hur vi stolta och glada ringde och skickade sms om vad det blev osv. Det hjälpte att fokusera på något annat. Men jag föreslår verkligen lustgas!! Och om du har jättejätteont så ta edan! Akupunktur kan även hjälpa, jag fick prova det lite och det tog bort toppen av värken så att säga. Nästa förlossning så vill jag väldigt gärna bada varmt, det hjälper en hel del säger folk så om du har den möjligheten nappa på det då.
Jag känner två tjejer som fått barn runt vecka 32 och deras barn fick ligga i kuvös och i värmen där då och sondmatas i några veckor men annars mådde de super och idag är de flera år gamla och mår hur bra som helst. Det är oftast absolut ingen fara om barnet kommer nu men det måste ju ligga i kuvös vilket såklart är tråkigt.
Vill bara säga att det anonym skriver om att inte ta smärtlindring pga riskerna är bullshit. Lustgas ger inga biverkningar och är inte farligt, det enda som kan hända är om man tar lite för mkt så kan man bli lite illamående men då får man ta det lite lugnt och bara komma underfund med hur man tar den. Folk har olika ont, anonym hade troligen inte lika jävla ont som jag hade för då hade hon nog svimmat där hemma. Så tror inte anonym hade tvekat att ta någon slags smärtlindring om så hade varit fallet;)
riskerna jag pratar om finns mest vid epidural, och nej det är inte bullshit..
epidural har en tendens att stanna av värkarna, därför är det obligatoriskt att dom sätter in värlstimulerande dropp, där blir allt för onaturligt för mig..
Risken för att behöva förlösas med sugklocka ökar avsevärt när epidural är tillsatt.
Men som jag skrivit tidigare, såhär värderar och jämför JAG, och jo, jag hade nog lika jävla ont men JAG tycker fortfarande riskerna är för stora.
Jag tror att alla har lika ont, men däremot har inte alla lika hög smärttröskel..
jag kan inte tänka mig nåt som gör ondare än att behöva förlösas med sugklocka vare sig med epidural i kroppen eller inte, därför valde jag bort den.. Sen gör alla andra precis som dom vill utan att behöva hävda hur ont dom hade, som sagt, jag klankar inte ner på folk som tar smärtlindring snarare tvärtom, jag beundrar att dom vågar.
Vi kan ju vända på det; jag är jättefeg som avstår och ni som törs är superkvinnor, så, nu hoppas jag på att slippa påhopp:S
O det är så intressant att läsa om allt detta kring förlossningen. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det. Kanske för jag inte vågar jag vet inte. Är i vecka 28 nu så det känns som ett tag kvar, men tiden går så himlans snabbt! :)
Men jag tror kroppen sköter det mesta själv och så är det bara att vara stark och lugn! HOPPAS JAG! haha
Jag har inte tänkt att ta någon smärtlindring mer än lustgas. Men man vet ju aldrig när man väl ligger där och har så himla ont. Jag har bara hört att värkarna kan avta av epidural.
Vi klarar det säkert hur bra som helst! :)
Ja du vet ju redan att jag pushar för profylaxkurs :) Jag såg att det var någon som skrev att det kommer naturligt, men problemet är att det verkligen inte gör det för alla. Jag har hört otaliga berättelser om kvinnor som inte förstod hur de skulle krysta tex efs det inte kommer som reflex för alla. Så det kan vara dumt att förlita sig på att det kommer naturligt, för det har det aldrig gjort i mänsklighetens historia. Skillnaden var att tidigare så hade man erfarna kvinnor med sig som tex ens mamma som ofta fött många barn och kunde hjälpa på ett annat sätt än pappan kan, och det kan vara vääldigt svårt att lyssna på barnmorskan :)
Anledningen till att jag inte ville ha lustgas var att jag kände att mitt "jag" försvann, att det blev ett för starkt rus av den. Men det är klart att man ska smärtlindras om man behöver! Jag menar, jag tog EDA trots att jag var jätteduktig på att slappna av och andas (enl BM och Oskar, jag tyckte inte det!) för att jag hade så ont att jag nästan försvann in i mig själv helt.
Det du beskriver som den starkaste rädslan är ju för smärtan och för att tappa kontrollen, och det är precis det som man får hjälp med på profylaxkursen, så jag pushar lite till :)
Kram!
Om jag ska ha barn ska jag har snitt! Inte en chans att jag tänker föda normalt! Du vet ett datum, behöver inte gå runt o vänta och ha ont i flera dagar som många av mina vänner. Nu har det fötts ca 18 ungar på 2 år bland mina vänner med två snitt och 99% av alla andra säger att fick dom välja skulle dom ta snitt nästa gång. Min mamma har haft ett snitt och tre vanliga och säger dock att snittet var det värsta. Men jag har Tokophobia vilken är en fobi för födsel vilket med all säkerhet gjort att jag inte kommer skaffa barn då det gjort med så himla rädd att dom rekomenderar snitt om jag skulle bli gravid. Skulle dom neka mej kommer jag betala privat för ett snitt. Sen är jag nålrädd vilket inte heller hjälper så det kanske är bättra att låta bli.
Jag ser upp till alla som är så starka och som klarar det galant! Lycka till Janni!
Jag var otroligt orolig inför förlossningen men med facit i hand var det helt i onödan. Inget blev som jag trodde. Jag låg inte hemma i värkar, vattnet gick och när vi kommit in till förlossningen för undersökning kom värkarna. Fick sömnpiller & lustgas för att klara natten. Dom värkarna var inte alls så farliga som jag trott, det fanns sätt att lindra liksom. Jobbigast med min förlossning, förutom utdrivningsskedet, var att jag sett alldeles för många "normala" förlossningar och blev både chockade och besviken av min. Läs på om smärtlindring och ta resten som det kommer! :)
Hur min förlossning var vet du ju redan..=) men ja kan ändå bara prata gott om ett kejsarsnitt de låter värre än vad det är..och tiden efteråt va ju inte alls så hemsk som jag trott...har hört många som fött vaginalt som haft int länge och med långdragna avslag osv...Jag slapp ju undan allt sånt... tur kanske de kallas vad vet jag! men kejsarnsitt är inget o vara rädd eller ha agg mot det är en förlossning det med...kanske lite mer sprutor men vad gör det när ne lilla bebis kommer till ens bröst för första gången..då spelar inget roll längre =)
kram
Läs boken(!): "Att föda" av Gudrun Abascal.
Mycket bra bok som får en att känna sig tryggare i sig själv! Finns som pocket och kostar runt 50 lappen.
Jag födde med lustgas, (hann inte med mer än så för det var en seg början sen öppnades de sista 5cm på en halvtimme), och det var så jag önskat att det skulle bli också. Vi åkte in nån timme efter vattnet gått och värkarna startat. De kom tätt direkt och jag var bara i v 34+ och förslossningsbm ville att vi skulle komma in direkt så de kunde ha koll på barnet. Väl där var det lite segt först och jag vilade mest, sen tog jag en varm dusch när det molade på starkare och värkarna höll i sig längre. Sambon masserade svanken på mig ( för uu så ont i ryggen det gjorde) Jag stod upp mot gåbord under resten av tiden (6 timmar) tills att krystvärkarna startade då la jag mig ner (oj vilka krafter!) Krystvärkar i 30-40 min och sen var han ute :).
Några tips: ha med blöjor, och nattbindor. Eget schampoo och tvål. Panodil till eftervärkar, amningskupor till läckande bröst. Mkt ombyte till er alla, för oj så man svettas på natten/nätterna efter förlossningen. och till sist: våga lita på din kropp, var inte rädd för smärtan, din kropp är gjord för att föda barn och vet hur den ska göra, du ska bara hänga med!
//Mia
Tror nog ja ska läsa igenom dina kommentarer hära :) kan vara något intressant :p Går ju i samma tankar och funderingar kring förlossningen som dig.
Kram
Mitt bästa tips inför förlossningen är att läsa på allt du kan och sen ha ett öppet sinne för vilken smärtlindring som kommer att passa just dig och den här förlossningen. Min första fölossning funkade inte lustgasen alls, ville inte försöka igen heller. Använde mig av epidural och bäckenbottenbedövning som jag tyckte fungerade bra. Hade liknande planer för nästa förlossning, men då hanns det inte med någon smärtlindring mer än lustgasen som jag tyckte fungerade jättebra den gången. Så tänk igenom vad du kan tänka dig, och var öppen för förslag från din förlossningspersonal.
Jag tyckte profylaxkursen var suuper! så tyckte även Magnus, vi både fick mer koll på förlossningsskedet och fick mer förståelse för vad som hände när osv... sen var det skönt för att han veta hur han skulle hjälpa mig att andas samt att ge massage, man fick mångra bra massagetips! :-)
smärtlindring eller inte tror jag man får bestämma sig för när man väl är på plats... orkar man utan så är väl det ok men har man täta värkar i flera timmar så rekomenderar de på BB att ta något så man får slappna av... man ska ju orka hela vägen fram :-)
Det kommer gå jättebra för er och du kommer känna dig så stolt när ni har eran lilla dotter hos er :-)
kram kram
åh vilken fin bild!:)
oj jag skrev inget där... bara läste alla intressanta kommentarer! :)
Men nu skriver jag väl då... Som synes här i kommentarfältet upplevs denna förlossning helt olika av alla. Ingen är den andra lik och konstigt vore väl det eftersom vi alla är olika individer.
Det finns ingen kvinna som gått igenom en förlossning som vill vara tyst när detta ämne tas upp. Jag kan prata om min förlossning i timmar just för att det är en del av bearbetningen. Det är ju det kanske mest traumatiska man kan gå igenom, syftat till den smärta man genomlider och alla förväntningar man har. Min drömförlossning skulle var att kunna vara delaktig i förlossningsarbetet och vara mer medveten än vad jag var. Jag var i en dimma och hade inget val än att få epidural. Sedan blev det sugklocka och en massa suturer...
Men nu är han ute och jag överlevde det med. Det trodde jag dock inte att jag skulle göra då.
Men jag kan inte säga att det var en sådan skräck att själva sugklockan användes som någon skriver här att hon inte skulle vilja ha... För mig var den ett hjälpmedel och det var snarare skönt eftersom min livmoder var helt värktrött. Jag hade inte fått sova på över ett dygn.
Jag tror dock inte som anonym skriver, citat: alla har lika ont, men däremot har inte alla lika hög smärttröskel... Vad är smärttröskel egentligen? Kan man egentligen jämföra olika människors upplevelser?!
Jag tror många fler variabler måste räknas in. Man upplever denna smärta och alla andra intryck som sinnena skall berabeta helt olika. Det handlar liksom inte bara om själva smärtan. Det är nog djupare än så... Alla har olika upplevelser kring smärta och sinnesintryck i väldigt stressade och pressade situationer som verkar för att resultatet för hur allt kommer att upplevas blir helt olika.
Lycka till!
