Det hände en tråkig och jobbig sak igår. Jag är orolig, ledsen och besviken.
Vissa saker som sker kan man inte göra ogjorda, och man kan heller inte alltid glömma och förlåta.  Jag är inte den som är långsint, men händer samma sak flera gånger och man tror att det var sista gången varje gång, ja då blir man frustrerad.
Den här oron gnager sönder mig. Jag MÅSTE sluta oroa mig hela tiden.
Men jag kanske borde försöka acceptera att jag är en sån person som oroar mig över saker. Men det här, ja det hade jag ju aldrig kunnat tro. Ni anar inte.

Tänkte försöka skingra tankarna ett tag och gå en runda på stan med Jenny. Jag hoppas det ska göra gott.

Kram på er så länge!