Jag har tagit tag i pluggningen idag och det känns skönt. Jag kan nu gå och lägga mig utan dåligt samvete.
Varje dag är en prövning. Idag var jobbig på flera olika sätt.
Imorgon kommer också vara jobbig, men på ett annat sätt. Vår älskade lilla prins Texas ska till veterinären och även till Tandläkaren.
Jag känner mig som en dålig mamma. Ja det gör jag faktiskt. Min hunds tänder lossnar trots att han äter ordentligt och vi borstar tänderna VARJE VARJE kväll.
Tandköttet är inte inflammerat, svullet, rött eller blöder, och det finns heller ingen tandsten, därför fattar jag inte hur tanden kan förlora fästet. Jag känner mig så hjälplös och värdelös som inte kan göra ett skit åt saken.
Ringde goa Malin förra veckan i ren förtvivlan, men efter att hon pratat med sina kollegor (veterinärer) så hade hon inte heller någon lösning på vårt problem.
Jag ringde en annan klinik och bokade tid för en undersökning av hans allmäntillstånd och direkt efter kommer vi få träffa en Tandläkare som får undersöka honom och göra en bedömning.

Jag har dragit på detta då jag känner att det inte är någon idé. Vi gör allt vi kan men han svarar inte på det. Vad finns det att göra liksom?

Nej, imorgon hoppas jag få någon form av positivt besked. Jag ger inte upp min prins!