Det blir mycket Texas idag, men är man i ropet så är man.
Eftersom vi varit lite bekymrade över Texas och hans hälsa den senaste tiden, så bestämde vi oss för att kontakta en kvinna som pratar med hundar.
Jag vet, det låter ganska sjukt, men vi kände att vi ville testa för att se om det gav nåt, då blodproverna endast visat på höga levervärden.

Igår eftermiddag begav vi oss mot Dalarna och min mosters gård, dit Gabriella (kvinnan som pratar med djur) hade kommit ända från Öland.
Det enda vi berättade för henne var Texas namn och ålder. Sen var det hon som berättade för oss vad Texas sa till henne.

En liten sammanfattning av vad Texas berättade:

- Han tycker själv att han är ganska cool, en liten tiger, men han är inte lika tuff som "kompisen" (vi tolkar "kompisen" som att det är Elvis han menar).
Han talade om att vi bor i ett hus där det bor fler människor än vi, och där trivs han bra. Men han har hört att vi vill flytta till ett större hus där vi ska bo själva, men det blir inte än på ett tag. Vi har inte hittat nåt bra ställe än. (vi tolkar detta som våra köpa-hus-så-småningom-planer)
Ibland är vi i ett lite större hus och hälsar på, där är det kul, och vi är också i ett lite mindre hus ibland, där är det också bra. (Vi tolkar det som Fredriks föräldrars hus, och mina föräldrars hus)
Texas har ont i ryggen ibland. Då stannar han upp hastigt. (Han tvärstannar ibland under promenaderna, men vi tror såklart att det är för att han är lat och vill kolla ifall vi bär honom) Det är för att det gör ont! Han har ont eftersom han blivit "tappad", talar han om. (Det stämmer, han tippade ur väskan en gång när jag hade den på axeln, och han slog i huvudet)
Han berättar även om hur han blivit jätteskrämd av en hund som kom plötsligt mot honom. Därför litar han inte på andra hundar och är ganska rädd, särskilt om de är större. 
Han säger även att han har lite svårt att ställa om ljuset när det går från ljust till mörkt och tvärtom, och han ser ganska dåligt i mörker överlag. (Det misstänkte vi, eftersom han är så rädd, morrar och skriker i panik ibland när vi möter andra hundar osv när det är mörkt ute)
Texas trivs väldigt bra hos oss och han är Mammas pojk helt och hållet. Mamma är bäst! Ingen kan kramas som mamma.  Husse älskar honom, men tycker nog att han är lite larvig ibland tror han. Kompisen kommer bättre överens med husse och Texas tycker det är skönt att vara mest med mamma.
Han vet att han är liten, och spelar gärna på sin ynklighet för att bli ännu lite mer duttad och pysslad med. Han skulle helst åka väska hela tiden, men ibland kan det vara skönt att springa och busa med kompisarna.
Vintern suger. Det är bara kallt och jävligt. Han vill bara ligga nerbäddad under en filt eller täcket i sängen och mysa.

Sen är det ju det här med maten. Han berättar att han ätit massa olika sorters mat,/foder (stämmer, vi har typ prövat ALLT) men att han får ont i magen och mår dåligt av allting, det är därför han äter så dåligt.
Gabriella känner att det är magsyrorna som inte är bra, och det kan även vara det som påverkar hans dåliga tänder.
Texas berättar att han har ont i tandköttet ibland (troligen även det pga magsyrorna som ger skador på tänderna), och ja, han har urdåliga tänder vilket vi fått erfara det senaste året.
Hon ger oss rådet att koka mat och ge honom istället. Det är nåt i hundmaten han inte tål, stackaren, inte konstigt att han inte går upp i vikt, och äter dåligt. Om magen stabiliserar sig, kommer han må bättre och kanske blir även tandproblemen bättre.

Vi har därför beslutat oss för att Texas hädanefter inte ska behöva äta torrfoder. Vi ska göra ett försök med kokt, vanlig mat, och se om det funkar. Magen är tydligen ett problem som han mår ganska dåligt över.

Han talar om att han och kompisen inte varit mycket ensamma förut, men att det blivit mer av det nu. (Stämmer) 
Det gillar han inte. Därför har han börjat kissa. Då vet han att vi blir sura. Men han gör det ändå.
Gabriella kan också känna att han har problem/har haft problem med urinvägarna.

Det sas en hel del saker igår som gör att man bara inte kan tvivla på att det fungerade.
Vissa saker kan hon bara inte veta!
Såhär i efterhand känns det bra att ha gjort det, gett det ett försök så att säga, och jag tror och hoppas att vi kommer förstå våran hund ännu lite bättre efter det här.