Sakta sakta
Efter att knappt orkat se dagens ljus (förutom på kliniken, som varit min räddning senaste veckan) är jag sen ett par dagar tillbaka någorlunda på benen.
Idag har jag bara umgåtts med mina hundar.
Vi har tagit långa promenader i det vackra och härliga vintervädret, och ett samtal fick min hjärna som stått stilla över en vecka nu att börja arbeta igen. Tack J ♥
Så fort jag ställde ner väskan blev båda som tokiga och skulle värma tassarna.
Tur att båda får plats :)
Nu ska jag träffa min bästis för första gången på över en vecka. Känns helknasigt, men det ska bli skönt. En långpromenad längs guldkusten i solen väntar.
Sköt om dig å ta hand om dig! De är de viktigaste!
Sötnos vovvarna!
Vet inte vad som hänt men var stark så orkar du upp ur denna svacka oxå.. Starkare än någonsin säger de kloka o visa =)
KRAM KRAM
Nämen va kul att du skrev :) Brukar följa din blogg. Era hundar är ju också toksöta, har alltid velat ha en sån liten parvel, men det blev en större. Men det är riktigt fina småpojkar du har, dom skulle Carisma gilla :P Har sett att du inte mår så bra också, hoppas att du orkar stå upp mot allt och hittar tillbaka snart. Sköt om dej. kraaam!
Sånna mysiga vinterbilder på vovvarna! :-)Hoppas du snart mår bättre, saknar dig!
Skönt att du är på benen älskling. Gott att bara få vara med dig utan några måsten, bara knalla runt i solen och prata om allt och inget. Du är stark Janni!! Puss o kram
