Vi närmar oss slutet på denna veckan, och jag vaknade idag med magkatarr-ont. Det var senast i höstas som jag hade de här känningarna och nåt måste de ju bero på. Jobbigt.
Fått ett par väldigt trevliga (sarkasm) kommentarer i bloggen imorse vid nio-tiden som jag bestämde mig för att kolla upp. Det faktum att ipadressen befinner sig i Karlskoga-området gjorde mig förbryllad, men jag tänker absolut kolla upp det lite mer. Jag tycker det är så fegt att sitta bakom en skärm och tycka och tänka en massa saker, klanka ner på en person som just nu är extra sårbar, och bara vara allmänt elak.
Vem gör så egentligen? Vad har man för förståelse och känslor för andra människor då? Till råga på detta törs man sedan stå för vem man är. Det är ju löjligt!
Att sedan skriva ner elaka saker om vår sjuka hund är otroligt lågt, och oavsett hur illa man tycker om någon gör man inte så! Det är slag som går långt under bältet.

Så till dig som skriver dessa kommentarer och troligtvis är mycket nöjd med dig själv när du gör det, jag tycker verkligen synd om dig. Att behöva klanka ner på andra människor för att själv må bra är verkligen för sorgligt.
Att på detta sätt "be om det, försöka få en reaktion" måste innebära en extremt låg självkänsla hos dig.

Du skriver att ingen är intresserad av att höra hur jag vill att mitt bröllop ska se ut.
Tänk att jag tror faktiskt att det finns dom som är det. Min familj (min mor läser varje dag så tänk på det!), mina vänner och bekanta, de människor som läser här varje dag för att de bryr sig och är intresserade av vad vi gör, hur vi har det och tycker att de ger dem något att klicka in sig på den här sidan. Du är uppenbarligen också intresserad, annars skulle du inte vara inne och läsa och ens ta dig tiden att skriva dessa kommentarer.
Jag tycker att man kan bete sig som den vuxna människa man är och respektera människors sätt att vara och leva. Jag tycker det är minst lika respektlöst mot min Mor att skriva nedlåtande och rent ut sagt elaka saker om mig här i bloggen. Man behöver inte trampa på andra och såra andra för att själv komma till toppen!

Jag har märkt att det kan bli prat över hur jag uttrycker mig i bloggen ibland. Personer tar åt sig av saker som kanske inte alls handlar om dem och ifrågasätter detta, oftast bakom ryggen. De som verkligen känner mig VET att är det något jag känner att jag vill tala om så gör jag det. Det här med att hålla saker jag känner inom mig är inget jag tycker känns speciellt bra. Jag tar hellre upp det med personen i fråga och så är det bra med det.
Men ibland orkar jag inte göra det. Kanske är jag inte så upprörd/arg/ledsen osv att jag känner att jag behöver ta upp det ens, jag kanske bara vill skriva av mig, och då gör jag det. Det här är trots allt MIN blogg, och är det någon som känner sig träffad så beror det inte på mig, utan på att personen själv tror sig kan ha sagt/gjort något som sårat.

Det här blev ganska långt. Det var egentligen inte alls meningen. Men ibland behöver jag skriva av mig, och idag blev det ett sånt inlägg.

Medlidande, vänskap, kärlek och förståelse är inget man ber om, det är något man förtjänar. Tänk på det!