Dagen börjar lida mot sitt slut.
Det har varit en jobbig dag med mycket ont i magen och oro.
Jag känner på mig hur saker och ting kommer bli, Fredrik säger åt mig att jag ska sluta oroa mig, men det går inte, jag är så säker!
Och det faktum att jag inte förstår hur det kan hända blir jag både förbannad, ledsen och besviken på samma gång.
Jag vill inte uppleva detta igen. Det som var för ett par år sedan räcker!
Hur mycket orkar en människa egentligen ta..
Och det är inte alltid det gör ondast när man får höra elaka saker, det gör nog ondast att inte höra någonting alls. Att bara bli ignorerad. Man får en känsla av noll existens. Ungefär så mycket är man värd, alltså noll!

Jag orkade iallafall ta mig iväg till skolan efter lunch och mina goa, underbara klasskamrater fick mig snart på bättre tankar. Kvällen har jag tillbringat hemma hos H i Forshaga med några godingar som fått mig att le och skratta i flera timmar. Tack ♥

Nu ska vi ta en tur med hundarna, innan det är läggdags.
Imorgon ryker förmodligen vår balkong. Troligtvis under de tidigare timmarna på dygnet också. Typiskt, när man har sovmorgon!! Redan imorse lät det som den där skopan dom river med skulle komma farandes genom sovrumsföntret, och då var dom ändå på andra sidan huset. Ojoj!