Skratt eller gråt?
Just nu befinner jag mig i nåt slags chocktillstånd tror jag.
Jag känner det lite som att: Ska man skratta eller gråta?
Min bästa vän befinner sig i en otroligt svår situation, och jag kan inte göra något för att lindra hennes smärta.
Jag har min utbildnings svåraste tenta om 2 veckor, och hur mycket jag än försöker kan jag inte koncentrera mig.
Det hela har resulterat i att jag inte ens vet var jag lagt böckerna i all oreda här hemma.
Min mage värker (magkatarren is coming back), jag gråter flera gånger varenda jävla dag sen ett par veckor tillbaka, och jag avskyr mig själv just nu.
Jag vill inte vara såhär.
Ändå kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag gråter för allt.
Jag gråter över all stress, jag gråter över våran situation med köket, försäkringar, våra galna grannkärringar, jag gråter över att hundarna mår piss och är oroliga och att dom inte får tillräckligt med uppmärksamhet, jag gråter över att jag är så jävla maktlös och inte kan hjälpa min älskade vän, jag gråter för att min syster mår dåligt och för att jag inte kan hjälpa henne heller, jag gråter för att jag tycker så himla synd om Fredrik (varför tänker jag inte skriva här, (jag tror ni är några stycken som vet), jag gråter för att jag gör allt men ändå känner mig otillräcklig, och jag gråter för att jag önskade att någon förstod mig.
Jag vet inte hur jag ska få ordning på tillvaron igen.
Allt är en enda dimma. Förlåt!
Men usch! :( Känns inte alls bra att läsa att du mår såhär, men jag förstår dig när allt kommer på samma gång :/ Men om du behöver prata eller hjälp med vadsomhelst så finns jag här det vet du! :) O behöver du komma bort från kaoset hemma är det bara att komma förbi! Alltid! :D
Förr eller senare så kommer allt att ordna upp sig för dig och du kommer få tillbaka all din energi.
Det gäller bara att hålla ut.
Du är en toppentjej, glöm inte det.
Och man kan inte alltd räcka till.
Massa Kramar
Jag har följt din blogg sen länge och jag tycker det verkar som du är en underbar person rakt igenom, och jag är säker på att dina kära mår bättre av att veta att du finns för dom. Jag skulle absolut vilja ha en vän som du. Hoppas det vänder snart, ta hand om er.
Älskade, älskade vän. Jag förstår precis hur du känner. Om det är till nån tröst så är jag i samma tillstånd som du. Ska jag skratta eller gråta? Allt har bara på några dagar vänts upp och ner. Det är ett enda kaos i mitt huvud och jag vet knappt var jag har mig själv längre. Men en sak VET jag, och det är att VI kommer tillbaka. För tillsammans är vi starka och ingenting ska få knäcka oss. Tvärtom så kommer allt detta elände bara göra oss starkare. Mina tankar finns hos Dig! Love you.
Ja vad ska man säga :-( det är en tuff prövning som ni går igenom just nu men precis som emma säger så kommer allt ordna sig! om ett par veckor när ni sitter i ert SUPERSNYGGA kök och din tenta är avklarad, vi har hittat en superfin etta till vår vän så kommer vi bara kunna skratta åt allt detta! men just nu förstår jag att det bara är gråten som kommer... Jag finns här för dig vännen om det så är att gråta eller skratta med dig!
Fy va jobbigt!Ibland är livet sådär tokjobbigt å man vet inte alls vart man ska ta vägen eller ens vilken fot man ska stå på!har själv haft en väldigt tuff period i mitt liv,upplevde en stor sorg samtidigt som jag kom in i en enorm lycka då jag mitt i allt träffade min underbara pojkvän,där kan man snacka om att inte veta om man ska skratta eller gråta!men jag lovar dig tjejen,att allt löser sig till slut!Å kom ihåg:
Man måste heller inte alltid vara den starka å finnas till för andra jämt å ständigt.
Mvh Anna
Hoppas du kan komma hit snart så att jag får ge dig lite dregliga pussar, jag är jätte bra på det säger mamma....hon säger att hon också vill pussa på dig..!!
