Mitt livs kärlek.. (Koh Lanta 2008)

Okej, ett sista inlägg för kvällen då..
När man är ensam såhär en sen kväll så blir det gärna att man funderar.
Eller jag gör det iallafall.
Jag funderar över livet, jag funderar över relationer och över saker som jag skjuter undan på dagarna när jag har en massa annat för mig.
En sån här kväll kan jag inte bara skjuta bort tankarna. Dom bara kommer.
Nu är jag ensam i vår stora 3:a, eftersom sambon jobbar, och jag sitter och läser runt lite på mina favoritbloggar och funderar på de senaste månaderna som gått.
Vet ni vad jag känner?
En stor jävla tacksamhet.
Trots hur jag mått på sistone, så kunde det banne mig varit värre än att jag gått upp 5 kilo och att personer jag egentligen skiter fullständigt i pratar illa om mig dels bakom min rygg, men även är otrevliga rakt i mitt ansikte.
Jag tänker på min situation. Hur jag lever.
Jag har det så jävla bra.
Jag lever tillsammans med en människa som älskar och respekterar mig för den JAG är, trots att jag är som jag är. Jag har två underbara hundar som älskar mig gränslöst och ger mig mer kärlek än jag trodde var möjligt.
Vi bor i en härlig, ljus, stor lägenhet i ett fint område i stan med närhet till vacker natur och klarälven. Vi har två mer eller mindre bra och fina bilar som jag åker säkert och bra i, och jag har hela och rena, och ibland även snygga kläder, och jag kan köpa mig nya när jag vill, eller resa någonstans om jag känner för det, för vår ekonomi är väldigt bra. Säkert bättre än många, vilket är skönt. Ekonomisk trygghet är skönt.
Särskilt i dessa finanskris-tider.
Bara det faktum att jag faktiskt lever tillsammans med en människa som gör mig glad, är ganska otroligt. Även om det blir den där tråkiga vardagen, är det inte just vad alla egentligen vill ha?
Någon att dela mellanmjölksvardagen med..
En av mina bästa vänner är just nu i en separation och på en sekund har hela livet förändrats.
Jag är rädd att det en dag ska hända mig också. Jag vill inte det. Jag trivs som det är.

Det här med relationer är inte lätt.
Jag sa till min syster idag att "alla relationer är inte bra."
Man ska sålla och umgås med de som ger en bra energi och tycker om en.
Men i den där gymnasieåldern är det inte så lätt. Man vill passa in och vara kompis med alla.
Idag är jag faktiskt vuxen, vilket känns väldigt skönt. Och jag väljer mina närmaste med omsorg.
Jag tycker det är viktigt att tänka på vilka man öppnar sitt hjärta för. Gör det inte för vem som helst. Du kan bli sårad. Det har jag blivit.
Jag har litat på såå många människor, och tagit dom till mig och gett allt av mig själv och lite till, men det kanske helt enkelt inte funkade ändå.
Det är väl så med relationer.
Man kan inte klicka med alla. Jag själv känner ingen samhörighet med personer som inte ens kan bädda sin egen säng, laga sin egen mat, plocka undan efter sig, eller kanske rentav inte ens behaga höra av sig lite då och då.
Det kan gå veckor, månader utan att man hör ett ljud, och till slut inser man att man nog inte stod varann så nära trots allt. Självklart känner man en stor besvikelse.
En person man brytt sig om har försvunnit.
Men samtidigt kräver alla fungerande relationer att det är två som vill. Att det är två som kämpar för att det ska fungera. På ett eller annat sätt.
Sen finns det vissa personer, Niklas i Sthlm tex, som jag inte hör ett ljud ifrån på flera månader ibland, men när vi pratar igen känns det som vi aldrig varit ifrån varandra. Är det inte härligt med sånna relationer?
Jag talat inte bara om kärleks och vänskapsrelationer nu, utan det kan även vara hat-relationer.
För att man ska stå ut med att se varandra, och vara i samma rum, kanske det krävs att man anstränger sig, tänker på vad man säger och framförallt vad man säger till andra. Det får ju konsekvenser.

Det blev ett långt tänk-inlägg nu, men jag vill att ni ska veta att jag inte är ledsen eller bitter eller nåt sånt just nu.
Jag känner mig bara tacksam över det jag har i mitt liv. Jag vet var jag är påväg i livet.
Jag får så mycket av alla jag älskar, även de jag inte är speciellt förtjust i, och allt detta kommer hjälpa mig på vägen att uppfylla mina drömmar, och vara tacksam för det jag har.
Jag har mitt. Min fästman, mina hundar, min lägenhet, mina bilar, min familj, mina vänner, mina fiender, mina intressen, min utbildning.
Jag är nöjd så!

Smögen