Av nån anledning känner jag mig hemsk.
Verkligen hemsk.
Och jag borde nog inte göra det.
Jag har gjort allt jag kunnat, verkligen. Och lite till.
Ändå är det inte bra. Varför? Jag saknar så..

Jag känner mig inte bara hemsk.
Jag känner mig bölig och osäker.
Jag vill inte vara såhär.
Jag hatar att känna såhär.
Den där ständiga oron, saknaden och ledsamheten..
Hjälp!

Nej, nu får jag skärpa mig. Jag kan inte hålla på och deppa över saker jag inte rår över.
Skärp skärp skärp!!!

Janni som hon ska vara..