Vissa kommer och går..
Jag saknar lite för mycket liksom..
Sen blir väl tomheten extra påtaglig när man umgåtts ganska mycket och stått varandra väldigt nära under en lång period, och jag förstår verkligen ifall man inte alltid har jättemycket tid.
Det har inte jag heller ibland känner jag.
Men jag tycker fortfarande att man kan TA sig tid.
Kan man det för några, kan man det för alla.
Men så är inte fallet.
Ja vi ska ses, ja vi ska bli bättre på att höras, vi ska hitta på saker, men det händer inte, jag känner inte viljan där, inte behovet, ingenting, och då lessnar jag.
Ja, jag är besviken, Ja, jag är lite ledsen, Ja, jag är lite bitter.
Men det går väl över..
Jag förstår precis hur du känner dej. Jag har själv varit i den sitsen. Man försöker o försöker, men till slut orkar man inte engagera sej. Stå på dej, till slut blir de mkt bättre. Du verkar som jag sagt förut vara en toppen tjej med huvet på skaft. Kram Linda
Känner igen det där allt för väl!
Va tråkigt :/ De där e alltid så tråkigt! Men jag har lärt mig att försöka fokusera på dom som verkligen visar sig vara riktigt vänner istället.. :)
Man får va lite lessen, man får va lite bitter man får till o me va lite arg.. Huvudsaken är att man så småning om kommer tillbaka från den perioden o inser at man även kan vara mycket glad, mycket tacksam och mycket nöjd med att även ha de i sitt liv som är kvar för o stanna!! Puss
Ja det blev rusning för hela slanten!
Jaha bakom badhuset?
Det var mycket publik och framförallt kvinnor i alla åldrar :)
Jag lyckades springa en hel del faktiskt hi hi.
