I Tsunamin 2004 dog en gammal vän till mig.
Han var en härlig och glad person, som jag ofta tänker tillbaka på.
Idag är en sån dag.
När regnet piskar mot rutorna och blåsten tar tag i en när man är utomhus, då tänker jag på honom, på tsunamin, och då vill jag minnas.
Tack för Youtube.

Detta klippet är från Koh phi phi, och är filmat av ett svenskt, ungt par.
Helt otrolig video. Så otroligt stark.

 

Hur hemsk Tsunamin än var, så är det skönt att se hur det gick till, så att man kanske kan få lite bättre förståelse för vad alla dessa människor som överlevt, dött, men även de som aldrig någonsin kommer hittas, fick genomgå den där morgonen.
När jag tänker på Per, och alla andra som på ett eller annat sätt drabbas av Tsunamin sitter jag gärna ensam och ser på klippen på youtube, och storbölar.
På nåt sätt är det det minsta jag kan göra.. Minnas!