Singellivet vs. Hemmafrun?

Det pratas ofta om livskriser och många blir rädda när dem närmar sig 30...Men, jag upplever faktiskt att man kommer i en livskris redan i 20 års ålder. Har man ett seriöst förhållande och är sambo så närmar man sig hemmafru rollen, vare sig man vill eller inte.
När man är tillsammans med sin älskling och livet flyter på så tycker man att allt är perfekt, tills man kommer i en svacka och inser att livet kretsar mest runt den man älskar. Det är då jag kan känna att jag avundas singellivet, där allt verkar kretsa runt vänner, party, fika, shopping och skvaller!
Jag vill ha, jag vill ha säger jag!
Tills jag inser att det jag mest vill är att krypa ner i sängen med min älskling eller mysa en onsdagskväll och bara "vara". Kom nyss hem från Cypern och efter en dag i Ayia Napa (party människornas paradis) kan jag stolt säga att jag föredrar hemmafru rollen.
Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att byta bort mitt liv! Men självklart behöver alla, även vi hemmafruar en dos av vänner, party, fika, shopping och skvaller.
Men det bästa av allt är, att har man en sådan dag, kan man bara ringa en vän och ladda upp batteriet.
Det är det jag precis har gjort med min vän Janni.
Just nu njuter jag bara av min diamantring som älsklingen satte på mitt finger i måndags, och jag har ett leende på läpparna av att just ha tagit ett ytterligare steg i förhållandet... att vara FÖRLOVAD!

Hur balanserar ni livet med sambo/pojkvän och kompisar?