Detta blir nog ett lite lätt deprimerande inlägg, så jag vill börja med att varna den som inte är på humör för det.

Jag vet inte vad det är med mig, men jag känner så många olika saker hela tiden.
Ena stunden si och andra stunden så.
Och det ställer ju till en hel del, om jag säger så.
Ni vet när man varken vet ut eller in, visst är det skitjobbigt?!
Lite så känner jag nu, sen ett par-tre dagar tillbaka.
Vet inte om det är vårkänslorna som börjat svalla eller vad det är, men det är skumt.

Så jag vet inte om jag behöver en liten paus, likt den jag hade förra året samma period, då jag bara ska vara Janni, göra Janni saker, och bara göra vad Janni tycker är kul och behöver.
Det känns som jag rättar mig efter andra hela tiden, inte för att det är något fel i det, men jag skulle vilja vara lite Janni också, mitt upp i allt annat.
Nu låter jag superego, men då är det väl så då.
För det är en av känslorna jag känner.
Man ställer upp och ställer upp och rättar sig och rättar sig, men när är det min tur?

Nä, förändring tack. Annars flyttar jag till pingvinerna på Antarktis (eller var de nu bor??)